Kärleken och gråtfesten

Det sades många vackra ord igår. Så många att jag inte vet vilka som är kvar åt mig att säga. Men kärleken i det där rummet igår var äkta och total. När det handlar om människor som dem vet man det. Att det är på riktigt. Att vännerna inte bara säger fina ord för stundens skull. Henrik och Camilla är så äkta, så vackra att man vet att det är ärligt. Man vet att deras vänner är där för att de vill, för att det betyder mycket att få fira början av resten av deras liv med dem. Människor som dem är ett privilegium att ha i sitt liv.

Att jag fick vara med på deras dag, att jag fick planera möhippan, spendera bröllopsdagens morgon med bruden, vara med henne när klänningen skulle på, att skåla i rosa bubbel och att vara så uppriktigt glad för en annan människas skull, att inse att hon gifter sig med stans bästa kille, att se min älskade älskade Camilla så vacker, att gå bakom henne i kyrkan och inte snubbla på släpet och stå med dem vid altaret och gråta inte i smyg och le så man inte vet var lyckan ska ta vägen och hjärtat nästan exploderar.

Och störst av allt är kärleken, och den finns överallt med dem. Hos dem, runt dem. Och de strålar och mest av allt igår. Glädjen man känner för dem känner man på riktigt. Det är avskalat och rent och så innerligt att man vill finnas i deras liv för alltid. De är vänner man inte slösar bort.

Och jag lägger min lycka i Din omsorg

Mitt hjärta Dina händer

Jag ger Dig Mitt skratt och Mina tårar

Min glädje och min sorg

Vi fann kärleken där Vi inte letade

Vi fann För alltid i Varandra

Idag, imorgon och För evigt

Jag tänkte välja en klassisk pussbild. Men det är såhär de är. Fantastiska!!

Tack Fina ni För igår! 

För eran skull har jag klänning sju dagar i veckan!