Jag vet inte om jag har sagt det förut och jag orkar inte leta bland gamla inlägg, men förr sov jag aldrig i mitt sovrum. När jag bodde hemma gjorde jag det såklart. Och i min första etta fanns det liksom inte så mycket att välja på, men efter det har jag spenderat så få nätter i mina sovrum att jag nästan kan räkna dem. Jag sov alltid på min soffa. I alla mina lägenheter. Det var så få gånger jag sov i min säng att jag knappt kände mig hemma där. Mest var det nog någon slags mörkrädsla, tror jag. Jag somnade alltid med tvn på. Sleepfunktionen var det mest vitala på min tv. I min andra lägenhet bodde jag precis under vinden och det bodde garanterat monster däruppe. Det hördes definitivt från mitt sovrum. Det gjorde det inte i vardagsrummet så jag sov där.
Idag sover jag alltid i min säng. Jag längtar efter att klockan ska få bli så mycket att jag ska få lägga mig. Jag trivs så bra i min slitna lägenhet att jag alltid vill vara här. I mitt sovrum kan jag stanna hela dagen om det inte skulle ge mig dåligt samvete. Och DET vet ni redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar