Det här med barn...

Jag pratade med en vän om det här med barn häromveckan. Barn. Att ha eller inte ha. Det var frågan som ivrigt diskuterades. Eller mest att inte ha. Eftersom varken hon eller jag har några. Eller planerar att skaffa inom en överskådlig framtid. Så får man inte säga. Det är fult. Man är konstig om ens biologiska klocka inte tickar sönder i huvudet på en efter att man fyllt 24. Hej, jag heter Jennie, är 26 år gammal och vill inte ha barn. De som redan har barn brukar vilja anordna stödgrupper för såna som mig och min vän. Själva tycker vi att vi har det jävligt bra. Inte för att vi inte har barn. Utan bara bra. Punkt. Barn behöver inte vara enda anledningen till att man har ett bra liv.

Självklart har jag inte strukit barn ur min lilla livskalender helt och hållet. Men nu har jag varken tid eller lust. Jag skulle dessutom aldrig planera in ett barn till en värld där det inte finns plats för det. I min värld finns det ingen plats just nu. Kanske inte om fem, tio, femton år heller. Skulle det hända imorgon får jag lösa det då. Händer det så händer det.. Men att planera...nejtack. Jag har annat för mig. Som mitt jobb, som är jätteviktigt för mig. Men det kanske också är fult att säga. Att man prioriterar jobb framför barn. Men det struntar jag i. Väninnan också.

Jag gillar även att när jag en lördagkväll som denna plötsligt känner för att gå ner på stan kan jag göra det. Utan att planera.

Det enda lilla barn som finns inplanerat i mitt liv är systersonen. Vackraste av alla! <3