Skål och tack för igår!

Det sades många sanningar igår. Som alla andra gånger när vi dricker vin. Det är ju inget nytt, såklart, men jag som inte trodde jag var full känner i kroppen att jag kanske var det ändå. För jag minns inte riktigt allt och det ger lite ångest. Det kryper i kroppen och jag får sådan lust att skadekontrollera. Jag ringde Marielle, måste kolla om vi är osams. Är vi det? Jag antar att jag inte är osams med Sandra i alla fall, för jag har för mig att vi såg ganska glada ut när vi gick åt varsitt håll på Köpmangatan.

 Men det är inte lätt det där, med sanningar och ångest. Ibland hittar jag på saker när jag dricker. Som inte alls är sanna. Jag hittar på åsikter jag egentligen inte har och så undrar jag vad fan jag sade. Jag menar inte att jag ljuger, det gör jag aldrig. Men jag förvånar liksom mig själv när jag kommer på att jag sagt saker som inte ens hör hemma i mitt huvud. Det är dumma, simpla saker som att jag tillexempel inte tycker om killar med piercings, eller att jag tycker choklad är äckligt eller att saker som inte irriterat mig förr plötsligt gör det. Förmodligen är det för att få igång en diskussion. Jag försöker analysera mig själv nu... För diskutera är ju skojigt. Och så blir man fan dum i huvudet när man dricker.

Det hindrar mig inte från att göra det ikväll igen.

Varsågoda, det här är mitt dagen-efter-rufsiga Jag