Jag stirrar mig blodig på Tatueringsstudions fotorafier. Alla andras konst. Deras utsmyckade kroppsdelar. Förskönade, förevigade, förbannat snygga. Jag vill ha mina egna så mycket att det gör ont. Jag drömmer och bläddrar mellan motiven med sådan ömhet att man kunde tro det var mina barn. Jag tittar på de andras nya bebisar. De andras nya kärlekar. Och det är avundsjuka som tär på mig. Ren och skär sådan. I ett spontant ögonblick skulle jag kunna gå ner och boka in en ny svart-vit för flera tusen hur enkelt som helst.
Sedan kommer jag på att jag är vuxen nu och inte kan slösa bort mina hyrespengar på vackra bilder. Helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar