Jag har en sådan där humördal. När egentligen ingenting är fel men allting känns åt helvete. En förbannat trist dag, helt enkelt. Jag skulle kunna gråta, skälla, krypa ihop i ett hörn eller stirra apatiskt i ett hörn utan att veta varför. Så otroligt frustrerande. Jag försöker lyfta mig själv, tvingar mig att le för att jag tror det lurar hjärnan, men det fungerar inte riktigt. Jag hoppas att det går över av sig själv över natten. Orkar inte med mig själv såhär. Förmodligen ingen annan heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar