Söndagstrött

Det var längesedan jag gick hem i gryningen. Det var längesedan solen lyste nör jag lämnade festen. Klockan var sju. Då tyckte jag att jag kunde gå hem, byta om och gå och jobba. Vi kan ju vara överens om att det var tur att jag inte gjorde det, det var en dålig idé.

Spontana kvällar är min grej. Jag gillar när det händer mer än planerat. Som att middagen för tre igår förvandlades till en helkväll med gamla och nya vänner och efterfest för tio. Och hemgång framåt morgonen.

Att jag fortfarande inte kommit upp ur soffan, duschat eller klivit ur morgonrocken ingår. Det är tonårsbeteendet jag bjuder på. Fy. Fan. Det är skönt att bli äldre.

Jag älskar söndagar. Jag har bara lite ångest över att det är måndag imorgon. 

Inte så mycket. Det har med löftena att göra.