Häromdagen berättade en person om sin son som skulle plugga till spelutvecklare. Spelutvecklare. Jävla Bolibompajobb, replikerade jag och syftade på att folk tjänar satansmycket pengar på att utveckla lekar åt världen medan sjukvårdspersonal knappt går runt. Lärare måste strejka för att få betalt för att lära våra barn läsa. (Och varannan unge vet knappt vad grammatiskt korrekta meningar är, de behövs!)
Bolibompajobb... personligen lagar jag mat hela dagarna. Också lite bolibompa. Pålåtsasjobb. Reda såser och panera. Herregud. Men jag inbillar mig själv att jag alltid är en del av en massa människors hotellupplevelse. Att när de pratar om helgen var det jag som gjorde maten. Typ så. Fast ingen blir klokare av det, såklart. Världen får inte mindre krig på grund av mina väldigt runda köttbullar. Men weekendboendet kanske blev lite trevligare. Vad vet jag. Å andra sidan är jag inte högbetald heller. Det är ingen i min bransch. Vi gör det för att vi älskar det. (Nåja, nästan jämt i alla fall)
Äh. Jag vet inte. Spelutvecklare är ju säkert ett bra jobb. Det är nog roligt om man gillar sånt. Jag vet ju knappt vad det betyder. Men vi är många som har bolibompajobb. Hellre det än inget. Jag menade mest att lönerna är sjukt fördelade. På låtsasjobb. Medan de viktiga yrkena går förbi obetalda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar