Med hjärtat utanpå där det är lättast att trampa på

Helst hade jag velat att någon gav mig facit. Att jag visste hur utgången blev beroende på vilket val jag gör. Men det fungerar inte så. Som det ser ut nu måste jag chansa. Igen. Men den här gången gör jag det med öppna ögon och öppna kort. Allting på bordet och jag vet inte alls om jag gör rätt. Men jag är så van att göra fel så jag förutsätter att jag ser skillnaden. Vi är äldre nu. Och jag antar att jag tycker att alla är värda en chans att bevisa förändring. Och jag börjar inse att perfekt inte existerar. Bara perfekt för mig. Och jag måste lära mig se skillnaden innan jag kastar bort människor som kasserade.

Därför är jag beredd att chansa. 

Det kommer en sommar nu.