Jag vet inte riktigt om det är ett rutinbeteende eller om det berodde på att han hade druckit öl och jag ramlösa...men igår var jag världens elakaste flickvän som inte klev upp ur sängen för att bre ostsmörgåsar åt mannen som nyss ätit en tallrik kyckling och currysås. Jag kände mig som en mamma när jag domderade att "om du inte var hungrig när jag frågade för tio minuter sedan får du bre dina egna jävla mackor". Han tiggde länge, innan han insåg att det var döfött och jagade reda på sin egen mat. Jag hamnade nog på minus. Men det är okej. Han smulade i sängen så jag tror vi ligger lika.
Det är väl ändå vardagen som är finast, va? Att vakna med ostsmulor i lakanen, gemensam disk i köket och Våra kläder på golvet. Äta rester ur kylen, dricka kaffe på balkongen och släcka lamporna tillsammans på kvällen.
Att han var billig igårkväll förnekar jag inte. Men jag somnar nära nära ändå. För det väger upp. Och det är värt varenda smula som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar