Jag tycker så mycket om så många av mina saker, de materiella. Jag har en stor grön växt i ena hörnet av mitt vardagsrum som fortfarande är naken. Den hade varit så mycket vackrare med den där krukan jag aldrig hittar. Istället står den i sin bruna plastbytta. Jag snurrar på den ibland. Jag tror att den behöver lite hjälp att hitta solen. Så ställer jag mig i dörröppningen, tittar mot hörnet och på mina fönster och tänker att mina saker hade gjort sig så mycket bättre i ett annat rum. Som jag letar febrilt efter. Ett annat hem. Ett nytt. Ett som är Vårat. Sakerna kommer vara Mina i det nya hemmet också. Men de kommer finnas i Vårat liv. Därför blir de lite extra vackra.
Idag fick jag en stor bunt med solrosor av min mamma. Det är det finaste jag vet. De står i en glasvas med stenar i botten och lyser upp ett annat hörn av mitt hem. Och jag kan gå runt och titta på allt jag har och tänka att jag inte behöver mer. För visst gör jag inte det? Mer saker behöver jag verkligen inte. Inte nu när jag har hittat en plats där allt jag rör vid blir till guld.
...och där vissa saker rostar, men gammal är också vackert och det gör ingenting
för det finns inget som är fulländat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar