Nu

Jag är här sällan numera. Ni har noterat det. Det märks. På statistiken. Det var lite det jag ville uppnå, tror jag. Att bara ni som bryr er även om det är tråkigt ska hitta hit. Jag har ingenting att säga. Men jag åker tåg och har läst både kupé och facebook. Två timmar kvar. Och jag vet inte hur jag ska fördriva resten av tiden. Bok har jag med mig, såklart. Och väskan väger mer än nödvändigt. Det kommer han också säga, han som jag ska hälsa på. Han kommer tro att jag tänker stanna för alltid. Det tänker jag inte. Bara ett par dagar med en människa som kommit att ta så stor del av mitt liv, av min vardag. Det blir bra. Avbrott från det vanliga. Som en liten minisemester. Det behövs.