Filosofi

Ungdomarna tar studenten i Eskilstuna idag. Min egen student minns jag med en gnutta nostalgi. Vilken fin dag det var. Vi hade sol, drack champagne i parken, öl hemma hos en vän och blev fulla. Innan klockan åtta på morgonen. Vi drack cider med alkohol på skolgården fast det egentligen serverades alkoholfri. Vi vinglade oss fram till studentfotot och blev nersprutade av en magnumflaska champagne på nybrogatan. Jag minns att det var långt in på morgonen och ljust i stadparken innan vi tog oss hemåt. Innan dagen tog slut och den där dagen man väntat på så länge tog slut. Jag minns inte vad jag hoppades på, vad jag drömde om eller vad jag ville göra när sommarlovet tog slut, men det var där någonstans man var tvungen att bli vuxen.

Jag flyttade hemifrån redan i tvåan, så jobba var ett måste. Ledighet under en sommar har jag inte haft sedan jag var 14. Inte ens nu får jag till någon riktig semester. Men två veckors ledighet i juli har jag unnat mig. Och jag är där jag vill vara. Jag har kärleken jag vill vara med, vännerna jag älskar och ett jobb som inte ger mig ångest. Jag mår bra där jag är. Om det var där jag trodde jag skulle vara för tio år sedan när jag sprang ut på skolgården vet jag inte. Men sådant där kan man ändå inte bestämma riktigt. Livet tar oss dit det själv vill. Slumpen gör så mycket.

Om två år blir jag 30. En milstolpe antar jag. Ingen åldersnoja, men ändå ett steg på vägen. Var vi nu är på väg. Men jag räknar med att det bara blir bättre härifrån. Att allt det tråkiga från förr är borta och aldrig kommer tillbaka. Jag tycker att jag lärt mig tillräckligt med läxor för att klara mig resten av livet.

Jag tänker inte falla mer. Men jag räknar med att snubbla. Det ingår. Antar jag.