Frukostpass

Dessa frukostpass. Att jag aldrig vänjer mig... Men det ÄR olidligt att kliva upp 3.30 på morgonen för att steka bacon. Det spelar ingen roll hur många gånger jag gör det, att somna kvällen innanför alltid lika svårt. Stressen över att KANSKE försova sig hänger över mig varje gång. Har dock alltid kommit i tid. Jag borde alltså veta bättre. Men det gör jag inte, så därför fortsätter jag ligga sömnlös till alldeles för sent och vakna innan gryningen alldeles för trött. Mitt huvud bestämmer själv. 

Sommartid är det åtminstone dagsljus när man kliver upp mitt i natten. Imorgon kommer det vara kolsvart. 

Det går över. Det är bara frukoststressen. Igen. Godnatt.