Jag gick ju och gifte mig i somras. Vit klänning, tårta, ring och hela köret. Ni vet. I samma sväng fick jag nytt efternamn, vilket även betydde att ny legitimation behövdes. Nu är det här. Det senaste eländet man ska behöva dras med i fem år. Fem års hån över dubbelhakorna, den galna stirriga blicken och det sjukligt bleka ansiktet.
Det förra är dock ännu sämre. Där liknade jag mest en, ursäkta uttrycket, galen crackpundare.
Före
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar