-Jag vet, svarade jag och somnade om. Jag undrar hur lång tid det har tagit för honom att våga säga det, att han vaknar och inte kan somna om för att jag snarkar så förbannat när jag är full och egentligen vill han sparka ner mig från sängen och be mig sova på balkongen men han gör det inte för han är finkänslig. Jag undrar om han smyger upp på nätterna och sover på soffan och smyger tillbaka till sängen på morgonen som dom gör på film. Jag undrar om han tycker att vi borde ha separata sovrum fast vi inte ens har ett gemensamt. Han snarkar också. Jag gillar det. Men vi är ju inte riktigt likadana. Alls.
Jag undrar inte över så viktiga saker. Det har jag inte tid med.
-Fan vad du snarkar.
-Jag vet.
Så jävla elakt av mig att somna om. Jag kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv under täcket. För trött för att engagera mig i hans sömn. För full kanske. Eller lite av varje...såvitt jag vet somnade han också om. Till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar