Ni skulle ha sett engagemanget jag nyss lade ner på att få klart en taco på kortast möjliga tid. Ni skulle ha sett engagemanget när jag under största möjliga vördnadsfulla minut lade ihop min taco och under små njutningsfulla stön strödde ost och gräddfil över hela kalaset. Man skulle kunna tro att jag var bakfull idag. Men så var inte fallet. Jag var bara svinhungrig och grymt sugen på tacos med så många tillbehör på som möjligt. Den första wrapen var helt sjukt god. Efter den andra halva mår jag lite illa. Såsen är inte lika god att slicka av fingrarna längre och helt ärligt luktar det skitäckligt nu.
Men engagemanget. Ni skulle ha sett det. Jag blev lite rädd själv. Det var som en tacobesatthet som endast utdrevs av illamåendet som följde. En tacoexorcism. Om jag blir lika engagerad i övriga saker i mitt liv så som jobb och familj kommer jag bli världens bästa arbetare, världens duktigaste lilla fru och världens supermorsa. Om jag var lika engagerad i sådant som i mat alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar