Det är vuxenpoäng på att vara försiktig när man går hem på natten. För inte alls många år sedan fnyste jag åt mamma som sade åt mig att det var farligt att gå genom parken ensam på natten. Det händer aldrig mig... Numera har jag respekt för allt som rör sig. Bilen som följde efter mig från torget, över bron, genom parken och stannade bredvid mig för att fråga om jag ville ha sällskap tog jag inte alls som en invit. Jag tog det som att han ville släpa in mig i en buske och mörda mig. Och så ringer man en vän. Varje gång. Är det mörkt och sent ser jag till att inte vara ensam i parken. Större och starkare män har blivit nedslagna förr i den här galna stan. Man behöver inte vara tjej och trippa i högklackat för att få skallbenet spräckt.
Det handlar inte om att vara rädd. Det handlar om att ha respekt. Och vara intelligent, försiktig och ta hand om sig själv.
...och så tänker jag att om jag ser en ensam äldre herre i parken är det lugnt. Går någon med en hund är det okej. Om den inte är stor. De jag går en omväg för att slippa möta är snorungarna i femtonårsåldern. De är fan oftast både höga och dumma i huvudet. Och så jagar de i flock. De jävlarna.
Killen i parken kanske inte alltid är ett fem-i-två-ragg. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar