Spela Uno. Det är himla käckt. Lillsyrran blev gräsänka och tvingar oss att fylla ut hennes tid. Typ drar ihop familjesammankomst vid köksbordet och tar även på sig rollen att bestämma reglerna och ändra dem under spelets gång om så behövs. Till hennes egen fördel, såklart.
Jag utnämnde mig till Dj och spelar Best of Så mycket bättre för en mindre imponerad skara familj. Bryr jag mig? Nä. Lika mycket som Lillsyss bryr sig om vårt engagemang inför hennes spel.
Jag kan inte ens reglerna. Uno spelade jag nog sist jag gick hos dagmamma. På något sätt leder jag. Mellan spotify och bloggande vet jag inte riktigt vad som händer.
I periferin ser jag hur mamma och syrran tar spelandet på fullt allvar. Slåss gör de. Om poängen. Det är blodigt. Vårt köksbord förvandlades just till ett regelrätt slagfält. Om vi överlever massakern hörs vi. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar