Jag saknar vännerna från Skottland. Det sorglösa i att gnälla på sitt jobb i ett annat land. Det var lättare eftersom det kändes som en låtsaslek. Det var aldrig på riktigt och jag visste att det var en övergångsperiod i mitt liv. Men jag saknar det. Som fan. Inte jobbet. Inte hotellet. Inte byn där jag bodde. Bara landet. Och själva grejen. Jag vill åka tillbaka varje dag. Jag trivs fan till och med på deras tågstationer.
Skottland kommer alltid vara hemma för mig. Ett andra hemma. Jag kommer alltid känna att jag andas lite lättare där.
Jag älskar det här också. Men det är invant och rutin och som det alltid alltid har varit.
Hörrni, Radisson-snubbarna! Kom hit och hälsa på mig nu!
Jag fick just lite andnöd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar