-Du...vad tänker du på? viskade hon och kupade sin högra hand runt hans nacke och lät det bli en smekning i hans lockar. Det var lite kallt i rummet och gardinen fladdrade framför henne och klockan i köket tickade högt, så högt brukade den inte ticka och kattens tassar skrapade högt mot parketten och var grannen tvungen att klampa så fruktansvärt i golvet ovanför... Hon tittade in i väggen. Som han gjorde. Fast åt andra hållet, för han hade inte sett åt henne på länge. Och inte svarade han heller. Han kanske inte tänkte, kanske inte alls. Det verkade inte så i alla fall. Oftast ville han inte prata när hon ville. Oftast tyckte han inte alls som hon. Oftast var de på olika plan av samma värld, på varsin sida av samma mynt, så nära nära men han vägrade svara. Hon var ensam och det var bara fingrarna i hans hår som lät henne känna att de var i samma rum.
-Du...vad tänker du på? viskade han och drog hennes hand från sin nacke. Hon tänkte och tänkte och så knöt hon sin hand. Hon tände en cigarett och lät röken sakta ringla sig fram mellan hennes läppar.
-Du, jag tänker gå. Jag går. Och så gick hon
Det tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar