Jag är fan inte Törnrosa

Jag är riktigt riktigt bra på att sova. Alltså svinbra. Så bra att ni inte riktigt fattar det. Jag gör det inte så mycket nuförtiden men så fort jag får en stund över...fyfan, ni skulle se mig. Herrejävlar vad jag sover då. Som vid lunchbordet häromdagen. Eller förut idag när jag somnade på mage med huvudet hängandes utanför sängen medan jag kollade på La Ink. Det spelar liksom ingen roll i min värld var jag är någonstans, vem som är där eller hur jag sover. Ställningar är oviktiga, bara det är skönt. Det är en bra paroll som funkar på det mesta i livet. Så ni vet. Jag är nog eskilstunas mesta sovare. När det ges tid. Jag önskar det fanns bilder. Det är ingen vacker syn. Man är tydligen inte Törnrosa bara för att man kan sova i 100 år.