Som vi brukar säga...

Nya tider

Natten var sömnlös. Men bra! Det var mycket vin och nya vänner. Vilket ledde till att jag stannade i sängen till tolv idag. Sov bort solen. Och den sista lediga dagen. Promenaden mitt på dagen räddade mig och istället för att sova bort kvällen också gick jag hem till Sandra. Jag älskar att ha henne runt hörnet. Ett par timmars sällskap är guld ibland. Speciellt när saker måste pratas om och ventileras. Det gör vi ofta. Vi gör det bra. Jag ser så mycket fram emot våren och sommaren och jag förväntar mig magi. Typ så. Lika bra att lägga ribban där. I år blir det en fantastisk sommar. Jag har beställt det.

Det är nya dofter här...de är välkomna precis som intrycken. 

Och människorna. Känns det bra så kanske det är det. 

Med hjärtat utanpå där det är lättast att trampa på

Helst hade jag velat att någon gav mig facit. Att jag visste hur utgången blev beroende på vilket val jag gör. Men det fungerar inte så. Som det ser ut nu måste jag chansa. Igen. Men den här gången gör jag det med öppna ögon och öppna kort. Allting på bordet och jag vet inte alls om jag gör rätt. Men jag är så van att göra fel så jag förutsätter att jag ser skillnaden. Vi är äldre nu. Och jag antar att jag tycker att alla är värda en chans att bevisa förändring. Och jag börjar inse att perfekt inte existerar. Bara perfekt för mig. Och jag måste lära mig se skillnaden innan jag kastar bort människor som kasserade.

Därför är jag beredd att chansa. 

Det kommer en sommar nu.

Det finaste jag vet är Solrosor

...och nu är de äntligen tillbaka!

Sandra frågar.

1. Om du fick göra en sak ogjord i livet som du själv kunde påverka, vad skulle detta vara?
-På riktigt. Jag ångrar ingenting jag gjort. Jag funderar på det där ibland. Tänker över situationer jag varit i, tillfällen där jag har valt fel eller mått dåligt. Många gånger vet jag självklart att ett annat val hade varit klokare, men jag ser det inte som rätt eller fel. För mig...det finns ingen anledning att ångra saker man kommit oskadd ur eller eventuellt lärt sig av.

2. Hur stor betydelse har pengar för dig?
- Allt handlar ju om pengar. Såklart. Jag skulle inte tacka nej om någon ville ge mig en miljon, men jag ser sällan pengar. Eller bryr mig om andra har det. Men det vore ju lögn att säga att vardagen inte kretsar kring pengar. Men jag snackar om att jag tycker det är dyrt att köpa en tröja för 500. Inte att jag önskar jag kunde köpa en blank bil. För det gör jag inte.


3. Vad är din största styrka?
-Det. Min styrka. Att jag lärt mig vem jag är och vad jag är värd.

4. Och vad är din största svaghet?
-Att jag ibland glömmer det. 

5. Finns det någon person som inspirerar dig i vardagen? I så fall, varför?
-Herregud. Mamma, såklart! Varför tillägnade jag nyss ett helt inlägg.

6. Vad är din dyraste ägodel?
-Eh...vad kostar saker? Min säng var rätt billig. Soffan dyrare. Min dator...kanske? 

7. Vilken film kan du se om och om igen utan att tröttna?
-Jag somnar alltid när jag tittar på film...rastlös... Men Disney. Va? Är det inte grymma filmer? Fantastiskt! Och alla de andra som gör Magi. Pixar och Dreamworks... Sucker för tecknat och Pålåtsas. :D

8. När är du som lyckligast?
-Med min mamma, mina systrar, Nono och De vackra vännerna. Det räcker så. 


9. Om du var tvungen att välja, skulle du vara blind eller döv? Motivera varför.
-För i hellvete, Sandra! Fan vad knäpp. :) Skulle avsky att aldrig mer höra musik. Jag skulle gå under. Men jag skulle ta mig fram själv. För mig är det en mardröm att inte kunna ta hand om mig själv. Så hellre döv än blind. Ångest. TA I TRÄ, För Fan!

10. När var du riktigt rädd senast?
-Påriktigträdd vet jag inte... Men mardrömsrädd...varje jävla natt de senaste veckorna! Tänk om folk kunde sluta krypa upp bakom mig i sängen på nätterna...vad fint det vore att få sova ifred. 


11. Om du fick göra vad du ville utan att det skulle få några konsekvenser, vad skulle detta vara?
-Jag säger pass. Och återkommer. Har jag inga drömmar, eller??

Jag har varit vaken sedan fyra. Fast jag inte behöver kliva upp förrän sex. What´s up with that??

Jag hade inget att säga men säger nåt ändå

Jag tror att det var idag jag och Sandra skulle träna. Men varken hon eller jag har hört av sig till den andra så jag misstänker att vi undviker gymmet idag också. Själv ligger jag redan i min säng. Ledbruten. Åt popcorn till middag. Och drack oboy efteråt. Ingen gymdiet, men Therese säger att popcorn är nyttigt. Antioxidanter. Jag tror henne och beslutar att oboy var det enda onyttiga jag fick i mig idag och att jag definitivt bränt mer kalorier än ett glas chokladmjölk bara under mina arbetstimmar. Alltså. Jag har redan gymmat idag.

Det var bara det.

Det var en gång

Vi är tre systrar. Med fantastiskt olika utseenden och personligheter. Ibland säger utomstående att vi är lika, att man inte kan höra skillnad på oss i telefon eller att vi har samma ögon, ansiktsform eller näsa. Själva har vi aldrig sett det. Vi ser bara olikheterna. Hur vi valt olika saker att tycka om, att lära oss. Eller hur vi ser så olika på världen och resonerar olika kring det mesta.

Vad vi har gemensamt är DNA. Och en så fantastiskt kärleksfull mamma som alltid har bekräftat oss. Som alltid har gett oss uppmärksamhet och alltid påmint oss om att vi är intelligenta, duktiga och vackra. Och att vi kan göra vad vi vill. När man växer upp med en människa som varje dag säger att hon älskar en och att man är det finaste som finns, att man Kan Allt, då tror man på det. Mamma har gett oss alla en ganska stark tro på oss själva. Vi vet var vi står i våra åsikter och vi viker oss sällan under andras.

Mamma har alltid lärt oss att man får göra misstag. Hon fanns alltid där när vi föll. Och vi har gjort misstag. Alla tre. Och det har gjort ont och vi har gråtit och alltid alltid kunde vi komma till mamma och aldrig aldrig sade hon "vad var det jag sade". Vi fick lära oss själva. Mest av allt är jag tacksam för att jag fick lära mig själv.

Än idag är mamma likadan. Vi är vuxna nu. Men hon säger ofta att hon älskar oss, varje dag. Hon berättar för oss att vi är duktiga. Att vi är intelligenta. Och bra. Hon uppmuntrar saker vi vill göra och stöttar oss i saker som gick fel.

Ibland var det rörigt hemma. Vi kanske inte hade en Bullerby-barndom. Det finns stökiga detaljer och en del ärr på baksidan av uppväxten. Men sällan minns jag de delarna. Eller inser att man lärde sig av dem också. Alltid minns jag att allt löser sig, eftersom mamma var där. Och det måste ju vara ovärderligt. Att ha en barndom som inte är så skyddad att man aldrig fått se verkligheten, men så trygg att man vet att man klarar sig igenom det svåra också.

Jag är ledig idag men det finns andra som jobbar

Häromdagen berättade en person om sin son som skulle plugga till spelutvecklare. Spelutvecklare. Jävla Bolibompajobb, replikerade jag och syftade på att folk tjänar satansmycket pengar på att utveckla lekar åt världen medan sjukvårdspersonal knappt går runt. Lärare måste strejka för att få betalt för att lära våra barn läsa. (Och varannan unge vet knappt vad grammatiskt korrekta meningar är, de behövs!)

Bolibompajobb... personligen lagar jag mat hela dagarna. Också lite bolibompa. Pålåtsasjobb. Reda såser och panera. Herregud. Men jag inbillar mig själv att jag alltid är en del av en massa människors hotellupplevelse. Att när de pratar om helgen var det jag som gjorde maten. Typ så. Fast ingen blir klokare av det, såklart. Världen får inte mindre krig på grund av mina väldigt runda köttbullar. Men weekendboendet kanske blev lite trevligare. Vad vet jag. Å andra sidan är jag inte högbetald heller. Det är ingen i min bransch. Vi gör det för att vi älskar det. (Nåja, nästan jämt i alla fall)

Äh. Jag vet inte. Spelutvecklare är ju säkert ett bra jobb. Det är nog roligt om man gillar sånt. Jag vet ju knappt vad det betyder. Men vi är många som har bolibompajobb. Hellre det än inget. Jag menade mest att lönerna är sjukt fördelade. På låtsasjobb. Medan de viktiga yrkena går förbi obetalda.

Satans nätter!

Det har inte med datorn att gör att jag inte sover. Jag har stirrat in i väggen i en evighet och en halv nu. Jag förstår inte var det kom ifrån. Jag som alltid sovit hela nätter som en klubbad säl. Utan att vakna en enda gång. Nu är det mardrömmar och vakna varannan timma. Varje natt. I flera veckor. Blir knäpp. Och vågar knappt somna längre. Det bor garanterat monster under min säng.

Orkar inte. På riktigt. Jag bryter snart ihop.

EnAnnandag

Jag har ju en ledig dag till. Det är ju fint att vara hemma från jobbet så här länge, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina dagar. Mina vänner städar uthus och kör till tippen, putsar fönster eller åker till IKEA. Nyttiga saker. Jag funderar på att rensa klädkammaren men kommer på att det inte finns nåt att städa. Och så hamnar jag framför datorn mellan disken och badrumsstädet. Plötsligt har flera timmar gått och så är det försent att göra något produktivt...

Men jag har sovit så satans dåligt i flera veckor. Mardrömmar varje natt. Verkliga. När jag vaknar känns det inte som om jag sovit alls. Och så undrar jag vad som är på riktigt och vad natten hittat på själv. Gillar inte alls det här. Och jag förstår inte varför. Aldrig haft så här kassa nätter.

Lilla Landet Lagom Levererar. Igen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stoppa_pedofilerna

Tycka vad man vill om nazister...men hur kan det vara värre att "rashata" än det är att våldta och slita sönder femåriga underliv? När ska tyngdpunkten läggas på rätt ställe?

Happy Happy

Jag vaknade halv tio imorse med en plan att ha en fantastiskt produktiv lördag. Jag vet inte om jag lurade mig själv eller om det bara blev så att det gick åt helvete av sig själv. Alltid när jag vaknar sådär lagom (ja, jag tycker innan tio är lagom när jag är ledig) inbillar jag mig att jag kommer hinna så mycket. Jag låg kvar i sängen till kvart i ett. Det vill säga femton minuter innan min tvättid började.

Planen var i alla fall tvätt och storstädning parallellt. Sedan skulle jag bada jättelänge med bubblor och film och ta mig ner till gymmet och en sväng till bryggan.

Vad jag egentligen gjorde? Mja...tvättade. Somnade på soffan. Började kolla på Harry Potter på tv. Somnade på soffan igen. Såg slutet på Harry Potter. Duschade. Åt hackkorv. Vek tvätt. Drack blåbärsläsk och nu ska jag titta på Harry Potter igen. På en annan kanal. Jag vet inte ens om det är kronologiskt. Men vem bryr sig när jag säkert somnar igen. För att kompensera en kass dag satte jag nyss igång med att frosta av frysen. Halv tio en lördagkväll. Spännande spännande tjej. U all wanna be me!

Ni vet bara inte om det. 

Det är en torr jävla öken

Men det är ju PRECIS det vi menar när vi 

diskuterar saken efter en flaska vin. Just det!

Nordic Choice

Jag skriver sällan om mitt jobb. Nästan aldrig. Mest för att jag lärt mig hålla isär mig och mitt jobb och lite för att jag inte tycker man skriver om människor på ett företag som inte valt att vara en del av mitt privatliv.

Tre dagar in på nya jobbet ser det i alla fall så himla bra ut! Det känns hemma och det är inte så långt från mitt gamla. Det är Choice alltihop och jag tycker det är en fantastisk kedja att jobba för. Vi har en fin personalpolicy och förmåner och det blir alltid mer ett hem än en arbetsplats. Det är en sådan atmosfär och den verkar genomsyra alla hotell i vår kedja. Jag är inne på mitt tredje nu. Från Quality tilll Comfort och nu Clarion Collection. Skadar inte att testa allt va?

På riktigt. Det är så jävla roligt att jobba på hotell. Självklart inte alla dagar, så är det ju med alla jobb. Men överlag. Det är både mat och gäster och massor med kollegor från olika avdelningar och man får insyn i så många olika yrken på en och samma plats. Herregud, ni som har andra jobb måste avundas oss. Och ni vet, känslan. Känslan av att man alltid är en del av någons resa, någons semester, lyxweekend, myshelg, affärsresa. Den känslan.

Allt som värker kommer ha gått över imorgon. Det går alltid över.

Jag och mitt sova

Jag somnade på soffan efter besöket på pizzerian och vaknade försent för att natten ska lösa sig. Jobbigt när jag ska börja nytt jobb tidigt imorgon. Nu vill jag äta chips och dricka cola i sängen. Överväger det. Är vuxen nu. Får bestämma själv.