Längtar dom hem? De som föddes under solen?

Vi pratade om vädret, jag och taxichauffören. Så som man gör när man inte har annat att prata om. Vi diskuterade den evighetslånga vintern och kylan och somrarna som bara blir kortare och det kanske är fördomsfullt, men jag undrar om han tänker att han längtar till sitt hemland. Där solen lyser alla dagar på året och där man aldrig fryser om fötterna. Jag undrar ofta det. Om de som kommit hit från varma länder förbannar den svenska vintern och drömmande längtar tillbaka hem. Jag kommer aldrig någonsin våga fråga, men jag önskar att någon ville tala om för mig hur det ligger till. Men jag får känslan av att vilja be om ursäkt. För oss. För vintern och snön som aldrig försvinner. Förlåt. Förlåt att det är så jävla kallt, vi fryser också. En del gillar det. De åker skidor och så. Inte jag. Jag hatar det lika intensivt som du. Jag undrar ganska banala saker emellanåt. Men det sysselsätter mig en stund. Och så önskar jag att jag hade tagit på mig mormors handstickade blå sockor med olikfärgade tår imorse.

Galna brudar?

Jag spenderar en avsevärt stor del av min tid på Bröllopstorget. Forumet för going-bananas-brudar som diskuterar fållar och spetsar och papperskvalitet och dukningar vitt och brett. En liten del av mig gillar det. Ganska mycket, till och med. En annan del förstår inte riktigt vad det handlar om. Alls. För min del handlar dagen om att höra ihop med Honom, att få dela det med våra vänner och att någon har sköljt salladsbladen innan de serveras. Ungefär så. Men jag letar klänning som en tok. Som de andra galna blivande brudarna. Klänning. Jag. Som använt det tre gånger sedan min nioårsdag. Men jag har hittat den. På nätet. Och ingenting jag provat i butik kommer i närheten.

Annars är jag ganska okej med att vi fick byta datum för vårt bröllop. Att söndagen blev en katastrof och att det blev en lördag istället. Jag har nog inte genen som alla andra verkar ha. Den där som gör bröllopsdagen till ett nervbryt. Missförstå mig rätt; jag ser fram emot dagen otroligt mycket. Jag längtar efter att bli Hans fru. Jag vill att det ska vara sol och att våra vänner ska le. Men om det regnar och maten smakar gammalt gör det mig inte nämnvärt mycket. För som jag sagt förut, jag vägrar låta detaljer förstöra en dag som bara handlar om något så enkelt och självklart som Oss.

VAM=Vård Av Mig

Vi bortser från att jag har varit hemma och sjukskriven i fyra månader. Förutom det är jag nästan aldrig hemma sjuk. Envist påstår jag att man kan jobba så länge man står upp. Lite feber betyder inte att man inte kan gå till jobbet. Envist som fan. Ofta vill man ramla ihop på det där golvet och jag brukar ha ett paket ipren och ett rör treo i fickan.

Idag är jag hemma. Sjuk. Och jag har så dåligt samvete över det. Men när jag känner efter är det ju vettigast. Jag mår verkligen inte bra. Det är skönt att vara hemma då.

Så nu ska jag strunta i att må dåligt över att jag är sjuk. Och se till att må bättre till imorgon. Och sen är det helg igen hörrni.

Men herrejissus vad trevligt det ska bli att bli Fru

Jag har också tagit helg

Idag tar jag helg efter nio dagars jobb. Jomenjo, jag jobbar bara deltid för tillfället, men det tar på mig. Tro mig. Kroppen är som en satans ikeapåse full med skramlande skräp. Lösa skruvar och överblivna muttrar högt och lågt. Jag ojjar mig runt med värk som någons gamla farmor och ryggen kommer aldrig bli sig lik igen. Att jag har jobbat såhär betyder också att jag inte orkat göra ett endaste dugg hemma. Disken har legat alldeles för länge och badrumemt som dammar igen så fort man vädner ryggen till bara för att jävlas har inte sett skymten av en trasa sedan dackefejden. (Herregud, vad VAR dackefejden egentligen. När?) Men nu, från ingenstans, knackade städlusten på dörren. Soporna är tömda (alla fem sorteringspåsar, suck!) disken är undantagen och badrummet luktar Ajax och jag kan lova att jag hörde badkaret dra en lättnadens suck och nog visslade toalettstolen lite uppmuntrande när jag var färdig.

Helgväskan är packad. Rödvinet är inhandlat, ölen på kylning och jag är klar. Nu. Nu kan helgen börja.

Välkommen helg! Åh, vad det uppskattas mer när veckorna är jobb.

Meet the Parents

Han träffade min mamma efter bara två veckor. Vi flyttade ihop efter en månad och förlovade oss efter tre.

Nio månader senare får han träffa pappa. Vi tyckte att det var lämpligt med tanke på det kommande bröllopet. Vi tänkte att stämningen kunde bli konstig om min blivande man och pappan inte kände varandra alls. Bra.

Så jobbar vi.

Barn får vänta. Så ni behöver inte fråga. Min livmoder är sönderstressad som det är av presumtiva farmödrar och undrande småbarnsmammeväninnor.

Hej!