Det har gått en månad idag...

Att jag plötsligt snubblade över en gammal vän som blev till ny kärlek är ingen hemlighet. Ni vet det vid det här laget. Att det var så oväntat att jag själv blev chockad är inte heller någon hemlighet.

När jag sade att han skulle få en chans var det kanske mig själv jag gav en, istället för att backa som alltid. Det var nog inte han som behövde någon som trodde på honom. Det var nog jag. Och jag är så glad att han stod på sig. Att han inte lät mig smita, rymma, springa därifrån. Jag är så glad att han var beredd att jobba hårdare än jag för att se om det fanns något kvar från förr.

Och hörrni. Han hade rätt. Efter den där första dagen gick han inte hem igen. Och det är inte alls konstigt. Eller för snabbt eller för tidigt. För det är så självklart att han ska vara här. Som om han passade in från början. Och han passar mig. Eller vi varandra. Och jag vill inte att det ska gå en dag utan att jag hör från honom och helst vill jag vakna med honom varje morgon, alltid. Det är naturligt och okonstlat och jag tänker inte tänka för mycket, för med honom behövs det inte. Jag känner istället.

Och det känns så himla bra. 

Och allt damm syns när det lyser in genom fönstret

Sommaren är här. Jag räknar dagarna tills det blir svalare igen. Jag älskar känslan av sommar. Men värmen. Den dödar mig. Jag förstår att ni andra trivs, men jag vill helst krypa in under en skuggig sten och inte komma fram förrän det blir höst alternativt regnar. Jag är nog allergisk. Så kan det vara. Solallergi.

Ännu sämre är mängden alkohol man automatiskt vill hälla i sig så fort man ser en solstråle. Förihellvete. Tur det bara är några korta månader sommar varje år. Jag hade varit tvungen att ta livet av mig om det var såhär jämt.

Det kan även vara pms.

Äsch. Snart är det juni.

Nu får jag vatten i vinglas för att det känns finare.

Välkommen Lukas!

Allra finaste Camilla... Du är värd allt vackert och fint. 

Du är värd allt underbart du får. 

Du är genomgod och en av de mest fantastiska människor jag vet.

Jag Älskar dig!

Och jag kommer Älska din son lika mycket.

Grattis till Lukas, min vän. 

När jag blev en tjej som måste raka benen svinofta

Jag vet inte riktigt om det är ett rutinbeteende eller om det berodde på att han hade druckit öl och jag ramlösa...men igår var jag världens elakaste flickvän som inte klev upp ur sängen för att bre ostsmörgåsar åt mannen som nyss ätit en tallrik kyckling och currysås. Jag kände mig som en mamma när jag domderade att "om du inte var hungrig när jag frågade för tio minuter sedan får du bre dina egna jävla mackor". Han tiggde länge, innan han insåg att det var döfött och jagade reda på sin egen mat. Jag hamnade nog på minus. Men det är okej. Han smulade i sängen så jag tror vi ligger lika.

Det är väl ändå vardagen som är finast, va? Att vakna med ostsmulor i lakanen, gemensam disk i köket och Våra kläder på golvet. Äta rester ur kylen, dricka kaffe på balkongen och släcka lamporna tillsammans på kvällen.

Att han var billig igårkväll förnekar jag inte. Men jag somnar nära nära ändå. För det väger upp. Och det är värt varenda smula som finns.

Om jag ändå inte hatade ord som Fredagsmys

Veckorna går fort. Visst? Alldeles nyss längtade jag sönder mig efter helgen som var och nu är nästa här. En ny helg. Nya lediga dagar med nytt vin att dricka och ny sol att undvika. Ny Kärlek. Mer Kärlek. Jag har sällan rökt så mycket cigaretter som jag gjort de senaste veckorna. Det är vad utelivet gör med en. Det är så tacksamt enkelt att tända en ny efter den senaste och så en till...tillsammans med det iskalla vinet som legat och väntat i kylen alla vardagarna.

Häromdagen satt vi alla timmar vid mitt bord. Missade tjejprogrammen. Som vi ser tillsammans. Men vi drack för mycket och rökte så lägenheten luktade som krogarna gjorde förr, när man rökte inne. Det luktade gammal fylla och gigantisk askkopp. Igår städades fimplukten ut...det vädrades. För det är ju en ny helg nu. Och nya dofter att fylla luften med.

Och jag längtar redan till nästa...

Jag jobbar inget alls i veckan...

Som en envis, tjurig unge har jag gått med hål i en tand i över två år och vägrat dra ut den. För att det är läskigt hos tandläkaren. Och för att man inte får några presenter längre. Bara feta räkningar. Efter övertalan tog jag mig dit. Idag. Och det var värre än jag gnällt om. Såklart. Men det är okej. Okejokejokej. Och det kostade bara en förmögenhet. Okejokejokej... Resten av kvällen spenderar jag med att tycka synd om mig själv. Och bli klappad på huvudet.

Äta får man visst inte heller göra. Det borde jag vetat när jag hoppade över lunchen. Inte röka heller. Nänä. Saknar någon mig ikväll är det för att jag spontandör en sväng. Över kvällen bara.

Imorgon är jag ledig och träffar vänner på fika och går promenader med mamma och fixar hemma och har maten på bordet när nyckeln sätts i låset. Om jag inte sover till lunch. Juh.

Vackra söndag...

Om jag är bortskämd? Lite.

 Mannen i köket ordnar middagen efter fin söndagspromenad i solen...

...och jag dricker vin. Som det ska vara....

Det går bra nu...

Välkommen...

...och med ett gemensamt Då blev ett Nu så enkelt...

När jag förvandlades till ett rosa moln och blev en sådan som ritar krumelurer i sitt block

Men jag mår så bra! Han som dök upp i mitt liv som en repris passar så bra. Mina dagar är lite finare och tråkiga saker känns lättare. Jag kan andas och vill inte springa åt andra hållet. Som jag brukar. Jag vill stanna och stå still där jag är. Nu är det bästa jag har. Och om jag såg fram emot sommaren innan så är jag övertygad om magi nu. Underbart... Jag har på så kort tid förvandlats till någon som skickar hjärtan i sms och ler för mig själv vid stekbordet. Och även om Han bara har varit borta i några timmar längtar jag löjligt mycket efter att Han kommer tillbaka.

Nu vet jag ju varför jag aldrig stannat tidigare. Han är den där jag inte bara vill somna med utan älskar att vakna med också. Honom har jag aldrig träffat förr.

Skämskasse

Jag köpte en sån där skämskasse på affären idag. Hamburgare, glass och panpizza. Jag tittar knappt kassörskan i ögonen när jag köper sånt där. På riktigt. Jag försöker ställa mig i en kö där ingen står bakom mig för att så få som möjligt ska döma mig. Tycka att jag har dåliga matvanor. Att jag är en slarvig människa som skiter i om mina vener kleggas igen av fetter och ferraribilar. De vet ju inte att mina korgar alltid innehåller grönsaker och frukt annars. Att det bara händer var tredje fullmåne att jag går bananas och köper ALLT jag är sugen på.

Vissa säger att jag är dum som tror att de bakom mig i kassan bryr sig. Men det är jag ÖVERTYGAD om att de gör! JAG gör det. Jag kollar kunderna före mig och flinar lite för mig själv när de radar upp sina sju färdigrätter ett-för-varje-dag-paket. JAG dömer folk som handlar skit. Nästa gång jag blir sugen på eländesmat skickar jag någon annan. Det är så satans jobbigt det där. Eller bra för eventuell diet.

Måste fundera lite till.