Igår var det en grupp pensionärer som åt middag hos oss. De var 43 stycken. Inte en enda födoömnesallergi. Ingenting. Inte en enda. I förrgår var det en grupp på 28 st människor mellan 25-50. Där fanns det en vegetarian och två allergiker. 3 av 28 och 0 av 43. Jag är säker på att det är åldern. Våra mor- och farföräldrar är fan friskare än vi är. Vi är klena, de är starka. Det är tufft. 

Eller är det någon som har en mormor som är laktosintolerant?

Jag vill fan veta. 

Lilla sommarstugan...

Det här annonseras ut på Blocket som "Fritidshus, Strängnäs". 

Schysst sommarstuga. Bara 19 miljoner. Kap!

Idag är det rörigare än annars hörrni

Jag erkänner att det är lite rörigt i mitt huvud just nu. Jag tror hela tiden att det är något jag har glömt att göra och så önskar jag att jag var en sån där människa som använde en filofax. Eller kalender, kanske det heter när man är över 14. Jag vet inte. Men jag önskar i alla fall att jag använde en sådan för att skriva upp saker i. Så det slapp kännas som ett litet kaos däruppe hela tiden. Idag till middagen glömde jag tillexempel sätta in ett helt bleck med kött i ugnen. Två av tre satte jag in. Och saknade därmed nio portioner kött 10 minuter efter att gästerna satt sig. Sådana saker kanske är korkade att erkänna offentligt. Blir svårt att ljuga på sitt cv då. Men, som sagt. Jag erkänner. Det löste sig ju, som det alltid gör, men för en stund var det lätt hysteriskt och en gnutta panik i det där köket. Jag fattar fan inte vad problemet är. Jag vill ha semester. Svinlänge. Och få jättemycket betalt i alla fall. Jag vill typ bo i Sagolandet. Där fungerar det så. Tror jag.

Jag gömmer mig i min handduksturban sålänge. Så blir det bättre imorgon.

Åbryggan

Jag undrar om personalen på Bryggan tröttnat på mig än? Jag dyker upp här ganska ofta, känner jag. Jag känner också att de får skylla sig lite själva när de öppnar kvarterskrog med stans bästa läge. Är förbannat tacksam över krypavståndet hem och att det plötsligt blir så enkelt att ta sig ut och vara social. Även om social bara betyder att jag tar med mig datorn och sitter ensam vid ett bord med ett glas rosé. Jag känner mig nästan lite viktig. Inbillar mig att folk tror att jag är någon mystisk känd person där jag sitter och skriver. Som om jag jobbar med något betydelsefullt eller skriver på en stor roman. Typ så. Jag glömde solglasögonen hemma. Det ångrar jag. Det hade varit pricken över i:et i min lilla illusion.

Jag är bra på illusioner. Inbillar mig de mest fantastiska saker. Ni skulle bara veta hur viktig jag är i mitt huvud.

Och snart kommer Camilla! Och bryter illusionen men bjuder på fint sällskap. Det är också bra.

Ni borde också komma till Åbryggan! Det är fint här!

Backstabber

Om du inte var sådär skulle du kanske vara populärare! sade han och syftade på att jag säger vad jag tycker. Han menade inte allvar och meningen togs ur sitt sammanhang men det ligger ett korn av sanning bakom allt. Att jag är rak och inte ler folk i ansiktet och spottar bakom deras rygg stör tydligen. Han sade att det gör mindre ont att bli huggen i ryggen än i hjärtat och det kanske är sant. Klart att det gör mindre ont så länge man inte vet om vad folk gör när man inte ser. Jag vet inte om det är att föredra ändå. Personligen föredrar jag när folk säger till mig vad de tycker. Inte när de snackar bakom min rygg. Av mig får man mer respekt om man säger till mig att man tycker jag är värdelös istället för att låtsas motsatsen.

Men det är upp till var och en. Man blir salig på sin egen lycka, ni vet.

Synd att det finns folk som blir saliga av att hugga folk i ryggen bara.

Men bra för dem, om det funkar.

Hellre en fågel i handen än tio i skogen, vem behöver hundra falska vänner när man kan ha en äkta?

Själv kan jag räkna de jag alltid litar på till tre...kanske fyra...DET tycker jag är en bedrift.
Tjejerna är fina!

Alexander Rybak

Den där Alexander Rybak. Hur länge klarar han sig på att vara pojkbandssöt och ha buskiga ögonbryn? Jag är okej med att fiolandet är fantastiskt. Han ÄR en musiker. Men inte kan han väl sjunga? Kan han? Inte fan live i alla fall. Jag vet inte... Lotta På Liseberg hade ovan nämnda 25åring i sitt program och nää, någon fantastisk sångröst har han inte. Bra, varken mer eller mindre.

När jag inte sover

Ni vet sådana där kvällar man vet att man måste sova fast man aldrig somnar? När man är svintrött klockan åtta men fortfarande är vaken 1.07. Ikväll är en sådan kväll. När ångesten kryper närmare för att man vet att 5 timmars sömn är okej men 3 kommer förstöra hela morgondagen.

Jag stirrar i taket för att inte distraheras av något annat men lyckas ändå tänka på miljoner och en saker och misslyckas med att somna om och om igen. Kan inte sluta tänka på att jag förmodligen är lite törstig. Går upp. Dricker den sista apelsinjuicen direkt ur paketet och lägger mig igen. Blir kissnödig. Åtgärdar det. Går tillbaka och lägger mig och hittar en spegel. Tänker att jag är ganska snygg i håret idag men att jag borde ha rakat benen. Vad nu det har med huvudhåret att göra, men jag antar att mitt i natten när jag borde sova verkar allting logiskt och hjärnan som desperat vill sova hindras av hjärnan som inte vill det. Jag tänker lite på snubben som undrade vad jag letar efter hos en kille och jag undrar vad han menade, vem letar? Vem letar inte? Fan vet... Jag tänker på chokladglassen jag åt och jordnötterna som var överflödiga. Efter två veckor utan mat blir det fan övermäktigt med allt skräp på en dag. Och så funderar jag på allt som händer på jobbet nästa vecka och jag gäspar så mycket att det är förunderligt att jag fortfarande är vaken. Det kan ha lite att göra med att jag sitter upp. Att jag skriver. Inte ligger ner. Inte blundar. Och jag inser att jag motarbetar mig själv så jävla hårt.

Så jävla dumt.

Och ni har precis börjat festa.

Jag sover nu. Mmm...

Jag är ensam kvar i stan!

Jag överdriver inte när jag säger att jag inte såg en enda svensk på min promenad nere på stan. Förutom tjejen i kassan på hemköp där jag svängde in för att köpa chokladglass (som jag btw tänker äta upp alldeles själv) och damen i gamla stan på vägen hem var det bara jag. Helt plötsligt blir det uppenbart hur korkat det var att göra nationaldagen till en röd dag istället för midsommarafton när det är väldigt tydligt hur mycket hellre vi lämnar staden och firar med vänner och familj idag istället för den sjätte juni. Under nationaldagen är det ju fan bara en massa eländiga nynazister och vänsterextremister som härjar på stan. Det är väl för i helvete inget att fira när det är så klart att midsommar är en djupt rotad tradition hos oss?

Personligen har jag inte firat midsommar på åratal. Så egentligen bryr jag mig inte. Men det är en fin tradition. Det är mysigt att fira sommaren en hel helg och springa barfota på gräset, ha blommor i håret och äta jordgubbar, grilla, dricka iskall öl... Två somrar var jag i Skottland. Vi få svenskar som var där försökte styra midsommar men det slutade med att vi alla jobbade. Som jag gör i år. Ikväll äter jag den där chokladglassen, kollar på film och lägger mig tidigt. Nästa är tar jag ledigt.

Nu ska jag betala räkningar. Jag tänkte göra ett litet event av det och hälla upp ett glas bubbelvatten.

Woopwoop!

Felfri i statistiken

Jag sov lite längre än jag tänkte. Möjligen för att jag var vaken inatt lite längre än jag tänkte. Jag fastnade vid den där filmen Sandra skrev om häromdagen. Den var bra. Det är för tidigt för att analysera.

Jag kommer alltså inte till jobbet vid elva som jag tänkt, vilket faktiskt inte är någon katastrof. Det är bara jag med mitt sjuka kontrollbehov som vill vara där alldeles för tidigt och hålla i ALLA trådar själv. Galet. Idag struntar jag i det. Jag vet ju att det löser sig ändå, eftersom det alltid gör det. Jag tror på statistiken och den är tamefan felfri såhär långt. Om man räknar bort smärre missöden som ändrade tider och sådant. Men det löser sig också.

Sängläge

Jag slutade jobba vid tio ikväll. Och fast jag VET att det sitter folk på bargatan som jag känner gick jag hem. För att jag är vuxen. Gammal kan man säga att jag känner mig när jag gör så. Möjligheten att dricka öl fanns, men jag tog den inte. Ignorerade den. Nästan hånade den och spottade den i ansiktet när jag gick hemåt i skitiga kläder och planerade en stund i badkaret och sedan bums i säng. Där jag är nu. I sängen. Planen höll och jag tittar på bilder från den där bargatan och det är okej. Det gör fan ingenting att jag är hemma när andra ser solnedgången med ett glas rosé i handen.

Igår gick jag till bryggan vid sex för ett tidigt glas vin. Det blev sex timmar vid samma bord med mycket mer än ett glas vin. Det gjorde jag också för att jag är vuxen. För att jag kan. Och får bestämma själv.

Jävligt skönt är det hörrni.

Du får ligga med mig då

Äldre män...är ju coolt. Men jag vet inte. Om inte gränsen går vid Amarillo går den fan ingenstans. Att man är över 40 måste fan inte betyda att man måste vara patetisk. Men hans låt är ju skojig. Och desperat. Den här tjejen är svinskön.

Nono hade sönder mitt VISA-kort..

.

...så nu får han stå ut med att pryda det nya...

Jag hade en vän som brukade säga att hon inte var rökare. Fastän hon rökte varje dag. Minst tio. Men hon ville inte säga att hon var rökare eftersom det inte var meningen, eftersom hon kunde sluta när som helst, eftersom hon var 25 och fortfarande tjuvrökte för sin mamma, eftersom en rökare inte var en sådan som hon. Det fanns en miljon skäl, men inga bra. Men det var självklart upp till henne. Etiketter är egentligen oviktiga, det intressanta är hur hon valde att se sig själv. Själv har jag rökt alldeles för mycket ända sedan jag testade min första en kall natt under en billig fylla strax innan jag skulle fylla 18. Minst tio om dagen, ibland ett paket. Jag har alltid varit rökare. I nästan tio år, inser jag nu. Jag har sedan dess kallat mig för rökare också. Det passar mig, kommer jag på mig själv att tycka. Jag var den som tjuvrökte för min mamma i tio dagar innan jag tröttnade på att klämma in paketet mellan sängen och väggen och erkände.

Jag kommer på att jag röker mindre och mindre nu. Vissa dagar inte alls. Det kan gå en vecka utan att jag röker utan att jag varken tänkt på det eller valt det. Jag vill inte sluta röka. Jag gillar att röka. Men att jag utan svårighet klarar mig med att vara feströkare gör mig nöjd. Inte för att man dör av cigaretter, det gör man av allt, utan mest för att det är bekvämt, lite billigare, lite lättare att slippa längta till nästa rast. Det gör mig lite ledsen också. Att jag bara är feströkare. Jag som är rökare på riktigt, jag som gillard en etiketten. Jag som är rufsig i håret och har kortklippta naglar och drar på mig luvan och står ute med en cigarett mellan pek- och långfingret fastän regnet öser ner. Sådan är jag. Vill jag tro.

Nuförtiden hittar jag oöppnade cigarettpaket överallt. I sängbordet, i köksskåpet, i väskan... Jag köper fortfarande som om jag rökte hela tiden, jag hinner bara inte göra av med dem. Min hjärna har inte förstått det mina lungor känt för längesedan. Hjärnan är fan lite långsam. Lungorna tackar mig, dock. Något förbättrat luktsinne har jag dock inte känt av. Men det var ju inte meningen heller...

Det fanns ju ingen mening. Det bara blev så.

Heath Ledger

Jag har just insett hur många av hans filmer jag har missat och hur många timmar av lycka jag har framför mig. Och hur inte okej jag är med att han dog. Om jag aldrig någonsin gifter mig beror det på honom. Han är min Leonardo DiCaprio, fast utan tonårscrushbiten. Vackert va? Jag tänker för all framtid bete mig som Elvis och Michael Jacksons fans och inbilla mig att han fortfarande lever. För OM han skulle komma till Tuna skulle jag haffa´n. Joråsåatte...

Söndag

Den där kebaben jag drömde om blev till tacos av något slag. Svingott. 476 kalorier. Det är bra. BRA! Och då tänker jag fan äta två!

Kvällen bjuder på ångest i form av sommarschema. Har så jävla svårt att sätta igång med något. Det är inget problem så fort man sitter där, men att ta tag i det...jag erkänner att jag är svindålig på det. Jag garanterar lyckat resultat, men fan, vägen dit är så jävla lång.  Och tråkig. Mest tråkig.

Det blev varken lägenhetsvisning eller fika med Emma. Jag sov bort halva dagen. Förmodligen för att jag var vaken hela natten. Det är så det fungerar och jag tänker inte ens må dåligt över det. Sista dagen av lat. Nu får det vara nog!

Nu är det jobbveckor som gäller. Inget mer jävla lyxledigt. Jag sörjer det lite. Jag tycker lyxledigt har varit fantastiskt! Det är bara sommaren kvar att överleva, jag inbillar mig att hösten, blir annorlunda, ny.

Och hörrni, jag behöver fortfarande lägenhet. Nån som har koll på en?

Lunarstorm

Det finns en flik på min dator som heter "Populära". Under den ligger sidor som kan vara bra att ha, till exempel hitta.se, google.se, ebay.com och sådant där. Näst längst ner på listan fanns Lunarstorm. LUNARSTORM! Visste ni att det fortfarande fanns? Jag gjorde det minsann inte och blev sjukt nostalgisk.  All tid man spenderade där in tonåren. Jag minns att jag klickade mig in ganska mycket på Funplanet också. Det fanns en chatt där som fascinerade mitt trettonåriga jag något enormt.

Jag funderar mest på vem som fortfarande använder Lunarstorm. Det känns förbannat mycket overkill när det finns Facebook. Jag vet inte...grädde på moset?

By Nicole Blackman

One day I´ll give birth to a tiny baby girl

and when she´s born she´ll scream

an I´ll tell her to never stop

I will kiss her before I lay her down at night

and will tell her a story so she knows how it is 

and how it must be for her to survive

I´ll tell her to set things on fire

and keep them burning

I´ll tell her that fire will not consume her, 

that she must use it

I´ll tell that people must earn the right to use her nickname,

that forced intimacy is an ugly thing

I´ll help her to see that she will not find god 

or salvation in a dark brick building

built by dead men

I´ll make sure she always carries a pen

so she can take down the evidence.

If she has no paper, 

I´ll tell her to write everything down with her tongue,

write it on her thighs

I´ll make her keep reinventing herself and run fast.

Ill teach her to write her manifestos on cocktailnapkins

I´ll say she should make men lick her ambition.

I´ll make her understand that she is worth more

with her clothes on.

I´ll teach her to talk hard

I´ll tell her that when the words come too fast

and she has no use for a penthat she must quit her job,

run out of the house in her bathrobe,

leave the door open.

I´ll tell her to follow the words.

The will try to make her stay.

Comfort her, let her sleep, bathe her in a television blue glow.

I will cut her hair, tell her to light the house on fire,

kill the kittens

When nothing is there

nothing will keep her

and she is not to be kept

I´ll say that everything she has done seen spoken

has brought her to the here this now.

This is no time for tenderness, no time to stand, waiting for them to find her.

There are nations within her skin

Queendoms come without keys you can carry

I´ll teach her that she has an army inside her that can save her life.

I´ll teach her to be whole, to be holy.

I´ll tell her how to live,

to be so much that she doesn´t even need me anymore

I´ll teach her to go quickly and never come back.

Things get broken fast here

I will make her stronger than I ever was.

(2006 is an excellent year to disappear)

I will not let them destroy her life the way they destroyed mine

I´ll tell her to never forget what they did to you

And never let them know you remember

I´ll tell her to never forget what they did to you

And never let them know you remember

I´ll tell her to never forget what they did to you

And never let them know you remember...

Skål och tack för igår!

Det sades många sanningar igår. Som alla andra gånger när vi dricker vin. Det är ju inget nytt, såklart, men jag som inte trodde jag var full känner i kroppen att jag kanske var det ändå. För jag minns inte riktigt allt och det ger lite ångest. Det kryper i kroppen och jag får sådan lust att skadekontrollera. Jag ringde Marielle, måste kolla om vi är osams. Är vi det? Jag antar att jag inte är osams med Sandra i alla fall, för jag har för mig att vi såg ganska glada ut när vi gick åt varsitt håll på Köpmangatan.

 Men det är inte lätt det där, med sanningar och ångest. Ibland hittar jag på saker när jag dricker. Som inte alls är sanna. Jag hittar på åsikter jag egentligen inte har och så undrar jag vad fan jag sade. Jag menar inte att jag ljuger, det gör jag aldrig. Men jag förvånar liksom mig själv när jag kommer på att jag sagt saker som inte ens hör hemma i mitt huvud. Det är dumma, simpla saker som att jag tillexempel inte tycker om killar med piercings, eller att jag tycker choklad är äckligt eller att saker som inte irriterat mig förr plötsligt gör det. Förmodligen är det för att få igång en diskussion. Jag försöker analysera mig själv nu... För diskutera är ju skojigt. Och så blir man fan dum i huvudet när man dricker.

Det hindrar mig inte från att göra det ikväll igen.

Varsågoda, det här är mitt dagen-efter-rufsiga Jag

Skitfredagen som löste sig

Vad ska du göra ikväll? Gå ut? frågade mamma. Nej, nej, svarade jag. DEt blir fan ingenting ikväll. Lika bra det, att ta tag i sig själv, vara fräsch imorgon, städa lite, ta hand om lite jobb...du vet. Sade jag. Och jag menade det faktiskt. Jag lovar.

Som alltid är det Sandra som drar ner mig i fördärvet. Eller det är ömsesidigt. Det faller sig liksom naturligt när hon råkar vara min enda singelvän och alla andra är vansinnigt etablerade och träffar svärföräldrar, åker husvagn och gör barn. Ni vet...sådant där som etablerade människor gör. Oetablerade människor som jag och Sandra tar en spontandusch, smetar på mascara och gör skitfredagen till en fantastiskfredag. Jojomen, det är så det fungerar, mina vänner.

Och nog för att jag ÄLSKAR även mina vänner som lever i parförhållanden...men ens singelvänner försöker inte högljutt para ihop en med närmsta singelsnubbe. Jag vet inte riktigt varför de gör så. Jag antar att det är för att vara snälla. Kanske för att jag verkar desperat? Ensam? Jag vet fan inte. Tack för omtanken, raringar, men nej tack. ;)

Flickan och svenska språket

Jag skrev nyss ett inlägg som jag avslutade med orden; ...men det här inlägget låter jag vara kvar. Nu finns det ingen delete. Jag bjuder på det. Och så raderade jag det. Inte för att jag inte menar vad jag skriver utan för att jag tyckte det var så jävla dåligt skrivet. Språkmässigt alltså. Jag försöker inte påstå att allt jag skriver håller en förbannat hög kavlitetsmässig nivå, men det flyter i alla fall. Det är inget jävla trassel och meningar som inte håller ihop. Jag måste redigera mig själv för att kunna publicera det igen. Och jag lovar att göra det. När det når upp till min egen satta standard. Det kan dröja.

Så gör jag ofta. Tycker att mina egna ord och meningar inte duger, som om min blogg blev recenserad av högt uppsatta kritiker. Inte för att ni inte är viktiga, utan för att jag inte tror att ni går runt och betygsätter svenska grammatiken i varje inlägg. Det är få gånger jag har så höga krav på mig själv, knappt på jobbet. När jag skriver finns det fan inget annat än MVG. Varje gång. VG+ kan jag stå ut med. En dålig dag.

Sandra skulle förstå.

Buffra!

Jag hade en idé om att stanna i Sundbyholm, dricka lite kaffe, hänga i båten och ta bussen till stan vid halv sex. Det verkade vara en bra idé. Tills regnet började ösa ner.

Här försmäktar vi på denna ö, utan snus och bredbandsuppkoppling, filmen hackar och det är fukt i båten. Jag gillar friluftsliv. På riktigt. Just för tillfället hade soffan hemma varit fin. Utan att klaga låter jag filmen buffra länge så in i hellvete. Buffra is king. Eller vad det är de säger, ungdomarna.

Det går bra nu

Ibland, som nu, vänder livet på ett sätt man inte väntade sig. Små saker visar sig bli viktiga och människor som förr var en förbipasserande i ens liv blev en vän. Sådana saker uppskattas. Det lär en att inte ta saker för givet, inte ta ut saker i förhand och vara öppen för nya intryck. Man riskerar att förlora alldeles för mycket om man låter sådant gå en förbi.

Idag var en bra dag. Det blir fler och fler sådana numera. Det gör vardagen lättare att stå ut med. Shopping och lunch med mamma och en sväng in på jobbet blev en kväll på landet med nyfunnen vän och kinamat, film och rödvin. Det är tyst härute. Så tyst att man hör allt man tänker. På gott och ont. Idag var det på gott.

Och vi hoppas på fler dagar som den här, när det positiva var mer än det negativa.

Dagen som gick

Efter lunch och kall öl på tapas och shopping på stan med mamma blir det landet och kinamat med Jinan. Vin har vi visst också. Och film med skådespelare som är trevliga att se på. Det är allt ni får idag. Jag har varit upptagen. 

Jag har haft två klänningar på mig idag. Olika. Så jävla mycket att klä ut sig i mammas för stora skor.

Jag som aldrig gillat att shoppa

Jag har precis drömshoppat för 7200:- på nätet. Jag gör så ibland. Väljer en sida, går in, klickar på allt jag vill ha men förmodligen aldrig skulle använda, lägger det i varukorgen och hisnas över summan jag skulle kunna lägga på kläder. Sedan går jag in i korgen, klickar lite till, rensar, tar bort det jag fattar inte skulle vara min grej och får ner summan till något som mitt VISA inte skulle gråta blod över. Sedan stänger jag locket på datorn och somnar. Låter sidan ligga uppe och sover på saken. Så jävla rationellt. Först drömmer jag guld och gröna skogar, går bananas och sedan vaknar jag. Blir vuxen, tar vettiga beslut. Dagen efter vill jag sällan ha samma saker som jag ville på kvällen när jag var uttråkad och köpsugen. Inser att storlekar sällan stämmer, kvaliteter är ojämna och tröjan i själva verket ful. Men just då, DÅ är det så jävla fantastiskt roligt att shoppa. Fast jag förstår att den blommiga klänningen med volanger aldrig skulle bli något annat än  eventuella gardiner.

Imorgon när jag vaknar klickar jag hem fyra vettiga plagg. Till en överkomlig peng. Och är nöjd med det. Och lite förfärad över hur vuxen jag är.

Onsdag

MacDonalds, leklandet, glass, bryggan och grappa. 1100. Vad siffran betyder kvittar. Men det betyder att det är okej i alla fall. En hel bra dag för 1100.

Systersonen lämnade staden för att åka hem till sin mamma. Jag och mamma tröstade oss med rökta räkor och rosé på bryggan. Vi säger att det var för att fylla tomrummet. Avslutade med en irish på grappa med fint sällskap och avslutade kvällen tidigt. Det är en bra onsdag. Fin dag och lugnt avslut. Alla dagar borde vara såhär.

Tuna Busland

Fem grymma timmar på stan. MacDonalds med småkillarna och sedan Tuna Busland. En stund trodde jag att jag uppfattat buslandet fel när vi mötte en herre i övre medelåldern på stan, inte ett av de vackrare exemplaren. Han stoppade oss på väg till bilen och frågade efter Björksgatan (där även buslandet råkar ligga). Jag förklarade vägen och herren såg nöjd ut. Sedan upplyste han mig om att det låg en swingersklubb där och erbjöd mig och Jinan att följa med. Väluppfostrad som man är tackade jag nej och förklarade att vi hade ju barnen med oss. Nej. Tack. Lek- och Buslandet fick plötsligt en helt annan innebörd.

Nöjd moster/mamma tog barnen med sig till Björksgatan och väntade sig strippor och läderklädda män. Tydligen finns det två lekland där. En för barn och en för vuxna. Vi hittade bara den för de små. Det räckte långt. Barnen har lekt i 110 och jag och Jinan har tränat gratis. Springa efter de där killarna var säkert lika roligt för oss som för dem!

(Glömde jag säga att stället var fyllt av manliga byggare så moster hade extra roligt!)

Tack för idag, tjejen!

Nykter missbrukare

Har inte läst Schulman på två dagar. Det är som detox, fast det går bättre. Och är inte jobbigt. Och jag saknar inte missbruket. Den dumma jäveln...

Leklandet!

Imorgon kvalitetskontrollerar vi nya leklandet. Jag, Nono, Jinan och hennes Daniel. Jag gillar idén med ett ställe som är inom fyra väggar där ungarna kan springa i 110 och jag kan dricka kaffe och titta på. Och bara leka de lekarna jag tycker ser roliga ut. Inför de andra vuxna låtsas jag naturligtvis att det är för att hålla reda på barnet, trots att jag egentligen älskar att leka. Man får vara hemlig så. Det är okej. Och det är gratis för vuxna. Om de bara visste vad de gett sig in på...

Vad trångt det är här nu. Kärlek.

Jag funderar. Mest på var allt folk kommer ifrån. Jag fattar att många klickar sig in flera gånger och så syns det inte i statistiken. Men ändå. Det är sjukt mycket mer folk här nu än det brukade vara. Varför? Var kommer ni ifrån? Är ni bara Sandras polare allihop?

Jennie och maskeradklänningen

Under 2011, fem månader och 14 dagar, har jag köpt mig tre klänningar. Tre. Det är mer än jag köpt under hela min livstid. Faktum är att jag aldrig köpt en klänning för mina egna pengar. De senaste jag hade i min ägo var de min mamma köpte åt mig som liten. Men nu, 27 år gammal, har jag köpt tre. På samma år. Jag vet inte om det har slagit runt. Men helt plötsigt kändes det ganska naturligt. Inte helt okej, men inte svinkonstigt. Två av dem är svarta. Enkelt, som resten av garderoben. Den tredje är lila med ryschpysch och grejer. En jävligt tjejig klänning. Som jag kommer se ut som en maskeradtant i. Ingen kommer gå på det. Alla kommer tro att jag driver med dem. Men det gör jag inte. Det var Camillas idé. Hon och hennes bröllop och hela den där tärn-grejen. Lila ryschpysch. Om det inte vore så att det skulle låta jävligt egotrippat och uppblåst skulle jag tro att hon hittar på hela den där giftermålsgrejen bara för att få se mig i den där bakelsen. Tjejbakelse med varenda tatuering synlig.

Jävla freakshow.

Kapten Cola och röda Prince

Det är smaken av mod

smaken av mitt i natten

smaken av att längta, längta hem

Hitta hem, hitta rätt

Don´t let them say you aint beautful

is the soundtrack,

och vi är vackra vi är vackra 

i mörkret med glöden från en prince 

och med varandra som enda sällskap

Det ligger regn i luften

men vi sitter inte i sjön

Men det gör vi ju visst

men det gör inget det gör inget

Vi är vackra 

Och vi smakar Kapten Cola och röda Prince

Den smutsiga lilla pojken och de två små rosa flickorna

Jag, mitt lilla hundtrick och hans mormor har lekt järnet i parken. Mest han förstås. Det var två barn till där, flickor i rosa med sina prettomorsor som stod bredvid och förskräckta såg på hur den lilla pojken sprang runt utan regnkläder och barfota med stövlarna bredvid sandlådan. Han skrek också. Ganska högt. Det såg inte prettomorsorna ut att gilla. Speciellt inte som deras flickor verkade leka tysta leken alternativt viskleken där i sandlådan. Och han störde nog. Eller så kanske flickorna kunde bli inspirerade att röra på sig. Eller prata med stora bokstäver, bevare oss väl. Vid ett tillfälle skrattade flickorna åt något han gjorde och följde efter honom mot gungorna. Inte ok, tyckte prettomorsorna och ropade åt flickorna för att rätta till en mössa eller snöra en sko.

Det är ju inte småtjejernas fel. Att de inte vågar annat än sitta stilla och leka. Deras mammor har förmodligen skrämt dem till det. Själva såg de ut att tycka det var ytterst skojigt att jaga runt som en tok. Fast de bara fick titta på. 

Prettomorsor i lekparker borde fan förbjudas. Att den galna mostern i döskalletröja sprang runt runt runt efter den högljudda pojken och lekte kull var minsann det läskigaste de sett den här veckan. 

Stackars...

VISA

Världens bästa moster köpte prenumeration på Viaplay.se för att systersonen skulle kunna se obegränsat med tecknat nu när det regnar. Under tiden Världens bästa moster registrerade sitt användarnamn höll systersonen i Visa-kortet. Som han på en millisekund bröt mitt itu. Han påstår att han trodde det vra hans mammas kort och i så fall hade det väl varit en annan femma. Men nu var det mitt. Jag vet inte om det gjorde ondast i kortet eller i mitt shopping-hjärta, men när systersonen tittar på en och säger "Jag äälskar dig, moster Jennie" är allt förlåtet. Det blir tio dagar utan Visa. Det är lika länge som man måste leva i celibat efter att ha medicinerats för klamydia. Har jag hört. Det gäller att sätta saker i perspektiv.

Men om man nu ska se det ur DET perspektivet är tio dagar jävligt lång tid...

Suck...

Hundtricket.

Jag går genom parken på väg till jobbet på mornarna. Stans hundägare har konvent där ungefär samtidigt. Det är fascinerande att se. Hur hundtricket fungerar. De pratar om vovvarnas kiss, deras favoritmat, var de helst skvätter...allt. Och det fungerar! Alla hundägare är bästisar där i parken på morgonen.

Idag tar jag med mig Nono till parken och undersöker om det fungerar likadant med småbarn och singelpappor.

Grattis Jonna!!

För det första fyller min syster år idag. Det betyder smörgåstårta. Såklart. Att jag nyligen blev upplyst via Sandra om hur många kalorier en sådan där bit innehåller betyder att jag svälter idag. Inte en matbit har passerat mina läppar även om den där stroganoffen är sjukt lockande. Äter jag BARA smörgåstårta och eventuellt en torr jävla knäckemacka till kvällen klarar jag 1000 idag också. På hemmafronten tycker de räknandet är lätt sjukligt. Det tycker jag också. Men jag är svinnöjd med att jag klarar av det. Matte var aldrig riktigt min grej.

Nono är här också. Det är ju en kaloriförbrännare i sig. Leka sandlåda och springa i parken kommer man långt på. I veckan blir det Tuna Busland. Om någon vill följa med går det bra att hojta till. Man måste ju se om stället duger och sällskap är alltid välkommet. The more the merrier... Eller vad de nu brukar säga.

Egentligen borde Jonna varit viktigast. På sin fölsedag.

Grattis lillstumpan! Älskar dig!

Cornetto Enigma

Den här innehåller 230 kalorier. Värt det.

Det gör ont en stund på natten...

Jag har inte räknat, men OM jag hade gjort det misstänker jag att jag hade fått myggbetten till runt 120 stycken. Var tredje bett är en böld. De är djävulska, de små monstren, och de sprutar gift som är dödligare än andra år. Tror jag, alltså. Ofta när jag vet saker gissar jag. Det funkar ibland. Jag är knögglig, betten kliar och det känns att man levt friluftsliv. Jag gillar det. När det gör ont.

Jag gör slut. Med Alex Schulman.

Ofta läser jag Alex Schulmans blogg. Jag brukade tycka att han är fantastisk. När han var Charlies-pappa-bloggare. Jag läste honom aldrig under Tusen-apor-tiden, men pappa-bloggen var fin. Då var han peppad och rolig. Nu är han skittråkig och arrogant. Och provocerar folk. Som på apor-tiden. Och det irriterar mig att jag går på det. Jag läser ett inlägg, blir svinarg, känner att jag vill slå honom på käften eller åtminstone kommentera argt, men sedan kommer jag på att det kvittar. Herr Schulman skiter väl fullständigt i vad jag tycker? Det skulle jag ha gjort. Däremot kommer jag på att jag ska sluta läsa eländet. Det är ju inte hans fel att folk är dumma nog att stanna kvar. Det är fan bara skit. Och han får betalt för det. Då skulle jag också kunna få det. Kan man tycka.

(Att han emellanåt besitter ett vackert språk säger jag inget om. Det gör han. Synd att han slänger det på marken och stampar på det i sin blogg)

Nu funkar det inte så. Det funkar så att jag får ventilera på min egen blogg, känna att jag inte bryr mig längre och fattar ett beslut. Och glömmer bort hur skämmigt det är att jag faktiskt engagerade mig så mycket i en låtsaskändis. En snubbe som jag inte vet vad han är känd för men som syns ändå och som drar med sig de närmast sörjande ner i eländet. Pinsamt. Skämskudde. Nu ska jag bara läsa om riktiga människor. Som skriver provocerande saker för att det råkade bli så. Inte för att de trogna kommentatorerna ska ha ett nytt chatt-ämne.

Efter flytten igår tänkte jag mig träningsvärk idag. Man kan nästan tro att jag är synsk för rygg och armar är inte riktigt vad de var innan. Snarare i skicket att jag knappt kan röra. Men det är ju fint att känna att man lever. Man vill ju inte gå i dvala hur som helst. Kvällen blir långsamma rörelser och film med systersonen.

Tetris!

Flytta tre trappor utan hiss. I 30 graders värme. Det är ju en upplevelse i sig. Men tetriskunskapen kommer väl till pass. Logistiken var på topp. Och snabba var vi. Trots att svetten rinner längs kroppsdelar man inte visste man hade. Träningsvärken imorgon är ett faktum.

Har man aldrig varit där kan man inte förstå. Faktiskt. Har man inte älskat sjön kan man inte förstå dragningskraften. Men det är vackert här. De lediga timmarna blir magiskt fler och helgen blir genast längre. Inte konstigt. Om man vet. Det är så fint att ha utlandet runt hörnet, semester på 24 timmar och alla vänner samlade på en brygga. Det är intimt, rufsigt och skitigt. Och vi struntar i det. 

För det är här det vackra växer.

Jennie har badat

Det blir båtliv i helgen. Sämre kan det bli. Det närmaste semester jag kommer i nuläget. Liggfaktorn är visserligen högre i stan än på ön, men det får man väl leva med då.

Vad jag drack igår.

En stadig grogg. Sade Marcus.

Nu är det helg. Igen.

Det blir lunch på Sylvia och en dag på stan. Det känns ganska lagom. Och jag är okej med att handla upp någon annans pengar. Det låter till och med ganska bra. Kväll och helg är fortfarande ouppstyrd. Men det löser sig. Som alltid. När kommer du hem, Sandra? Jag har lite färre vänner när du inte är här.

Kvällen som försvann och blev vacker

Jag har uppdaterat under kvällen. Från mobilen. Fina bilder på fina tjejerna och en bra födelsedag. men inget har dykt upp. Tekniken sviker. Uppenbarligen är det inget som har drabbat statistiken. Tvärtom. Den är högre än någonsin. Högre än igår när jag trodde det var rekord. Sandra säger att hennes siffror går likadant. Jag tar för givet att det hänger ihop. Mer att jag tjänar på henne än tvärtom, men det hänger garanterat ihop. Galna siffror. Om vi ska diskutera att det är att "tjäna" på det eller inte är en annan sak. Om man vill att fler ska bry sig eller inte. Men det är en diskussion jag tar en annan dag.

Fastän ni missade liveuppdateringen; kvällen var fab! Fina Marielle och Camilla bjöd på underhållning som alltid. Papas Tapas stod för maten och drycken och därifrån går man fan alltid nöjd. Har ingenting att klaga på. Blev ett år äldre, vi är fortfarande vackra, om inte vackrare och helgen ligger framför oss. Det finns fortfarande mer att hämta! Det är lovande.

Det är ljust ute nu. Jag sover inte än. Det dröjer nog. Jag är nöjd.

Och jag fick regn på min födelsedag!

Först hade jag inga pengar alls och tiggde bjudvin av Camilla till kvällen. Alldeles pank var jag. Fattig som en kyrkråtta och rädd att behöva vara nykter. Och så lyfte jag på telefonen och vips så fanns skattepengarna där. Vilka fina människor det finns på skatteverket, tänk att de visste att det är min födelsedag idag. Mycket observant av dem! Nu väntar jag på att vägverket ska skicka blommor. Eller någon annan myndighet. För det är väl så det funkar.

Att fylla 27 är inte så viktigt. Min mamma har fyllt 27 år tjugosju gånger nu, så man har ju tid på sig att fira. Idag är vi jämngamla, jag och mamma. Känns ganska fint. Lite brott mot fysikens lagar, men fint.

Ikväll blir det intim middag med tjejerna. En kväll med dem är bättre än vilken födelsedag som helst.

Om vi ses på torget och jag är full, låtsas att du inte ser mig...

...jag älskar regn, förresten...

Grattis till mig!

Jag fattar inte. Besöksrekord idag. Varför är jävligt oklart. Om inte en av er har klickat in här svinmånga gånger. I så fall är det också kul. Roligare än såhär blir det inte. Nu sova 3 timmar innan jobb. Yeah!

Över alla hinder

...att jag sällan varit varmare eller blankare i pannan skall icke få hindra mig att gå oduschad och äcklig till bryggan. I solen är alla svettiga! Så är det. Och så tar jag med solglasögonen. Nu går vi!!

Å-bryggan!

Det blir lite varmare för varje dag. Känns det som. Eller så är det bara syret som sakta men säkert försvinner. Vilket som stämmer kvittar, svettas som ett djur gör man i alla fall. Nu väntar ett tidigt glas vin med Marielle på bryggan. Ni vet, Å-bryggan. Krypavstånd hem, det är ställets främsta egenskap. Och så är det jävligt fint där, förstås. Men avståndet är fantastiskt.

Idag är jag lite yngre än vad jag någonsin kommer vara. Min mamma blev bara en dag äldre än såhär, sedan slutade hon fylla år. Hon är alltid 27, påstår hon. Kommer jag också göra det ? Är det ett släktdrag? Den som lever får se...

Morgonpigg!

Det är fantastiskt att vakna av sig själv klockan fem, vara pigg och utvilad, inte börja jobba förrän klockan sju och hinna ligga i badkaret och förvandlas till ett russin innan man börjar. Morgonstress är inte min grej, dock är det min vardag. Jag gillar att sova. Speciellt på morgonen. Oftast kliver jag upp så sent att jag bara hinner springa genom duschen och till jobbet. Det läggs ner ytterst lite omsorg på att faktiskt vakna också. Men inte idag. Idag blir en bra dag!

Jag vet inte vilken bokstavskombination det är

Balansen är återställd. Har inte sovit en endaste liten blund den här eftermiddagen. Jag har tvättat. Som normala hushåll gör. Tvättat och kokt kyckling och rostat paprika och undvikit kolhydrater. Det är fan svintråkigt. Kolhydrater är ju fan asgott. Pasta och bröd och potatis och litervis med vitt mjöl. De första dagarna är alltid värst. När de har gått är det helt okej, till och med trevligt att undvika sådant där. Då känner man till och med att det inte är speciellt gott med tung mat som klumpar sig i magen. Men idag hade jag absolut kunnat trycka en carbonara. Eller potatismos. Men nu blev det inte så. Det är ju fortfarande de första dagarna...

Spindlarna

Varje gång jag läser de där inläggen om spindlarna med fotleder som härjar i hennes lägenhet på söder kommer jag att tänka på spindlarna som härjade i mitt hus i Skottland. Eftersom britterna av någon anledning envisas med att inte isolera sina hus, varken dörrar eller fönster, kommer de jävlarna in överallt. Det är små monster, överallt, varje dag. De är till och med ludna, sådana man hittar i importlådor med frukt. Sådana som borde dödas i tullen. Det blev lite vardag därborta, man blev inte så upprörd som man blir härhemma. Jag har inte sett så stora spindlar här hemma. På evigheter. Idag har jag sett två. En i insektsfällan och en i tvättstugan. Den första resulterade i att min lillasyster vägrade röra på sig och den andra att alla mina kläder plus klädkorgar står placerade på höga bänkar nu. Jag har ingen spindelskräck. Alls. Fåglar är värre. Men det betyder inte att jag vill hitta de mångbenta små äcklena bland mina kläder.

Det bubblar i mitt huvud värmen är inte en vän

Det är mossa bara mossa i hela huvudet och fötterna rör sig som i gele det går inte riktigt bakåt men inte mycket framåt heller, det går sakta så sakta men det går. Det känns som om huvudet har krympt men både fingrar och tår har växt för varken skor eller vantar passar, det svullnar kan det vara värmen? Solen var aldrig min vän möjligen på natten men inte på dagen, det gör ont det gör ont... Det värker lite i leder jag inte trodde fanns men jag sitter i skuggan nu jag ler fortfarande inte men det är bättre. 

Jag är visst hungrig också...men fötterna som förvandlats till klumpar vägrar gå till köket jag äter luft och dricker värme så jag klarar mig nog en stund godnatt.

Kolla in den här vackra ungen. 

Det är min systerson. 

När han blir stor lovar jag att hålla honom borta från era döttrar. 

Så deras hjärtan slipper bli krossade, alltså. 

Nu kan jag ju inte somna om

Fyra dagars ledighet knockade mina rutiner. Jag börjar jobba om fyra timmar men har ju sovit sedan halv ett vid lunch så det bör ju lösa sig. Men det är inte okej. Såhär ska det fan inte fungera. Somna om nu är en omöjlighet. Egentligen är jag hungrig men vägrar äta vid den här tiden på dygnet. Istället stirrar jag i taket och tänker på saker jag inte kan göra något åt. Som man bara känner sig löjlig av. Som man inte kan skriva om men borde prata om. Med Sandra, tror jag. Ni vet hur man har en vän till olika saker, olika ämnen man tar upp med varje vän. Den som förstår just det problemet bäst (som i just det här fallet inte är något riktigt problem utan bara en klump i magen). Det här är en Sandra-grej. Och hon är i Stockholm hela veckan. Fan. Jag vet att stirra-i-taket-och-tänka går över så fort jag slutar vara vaken sådana här tider, men ändå. Och som sagt, inget problem. Bara ett ventilations-ämne över ett glas vin.

Knull De Luxe

Jag förstår att vi är äldre nu. Att ämnet inte är lika hett. Att fler av oss är stadgade, skaffar barn, spiral och monogami. Men ändå. Kondom är fan svinintressant. Hur många använder det? Egentligen? De säger att vi, i Sverige, är bland de sämsta på att göra det. Att skydda oss. Och så undrar jag varför. I Eskilstuna, denna lilla metropol av inavel, har man ju förmodligen legat med halva stan rätt snabbt efter bara några helger, om man går på konceptet att den man ligger med har legat med två innan dig som har legat med två i sin tur och så vidare. Till slut måste man ju ända ha blandat baciller med varenda snubbe i rätt åldersspann    
från Stora Sundby till Ica Ekängen. Det är jävligt fascinerande. Och rätt jävla äckligt. Det är ju i och för sig ingetnting man tänker på kvart över två på lördagnatten när man blir påsatt på en parkbänk, men i alla fall. Är det för att det är asjobbigt att planera? Köpa, ha i plånboken, avbryta fummelknullet i parken för att dra på en eller för att det är jobbigt att ta upp ämnet? Fattar inte. Jag tror fan bara inte att vi tänker så långt. Det-händer-inte-mig-mentaliteten gäller inte bara våldtäkter och överfall. Klamydia? Händer inte mig. Oplanerad bäbi med främlingen från grannstan? Icke! För det händer fan inte mig. Förrän det gör det. Och då sitter man där med vårtor på snoppen och en bajsblöja i handen och undrar vad fan som hände.

Personligen håller jag på mig tills jag gift mig, men OM jag hade syndat i parken hade det inte hänt mig heller. Såklart.

Knull De Luxe. Har de koll eller? Hjälper sådant här? Får det folk att ta tag i saken eller slutar det bara med att man bloggar om det och fortsätter knulla oskyddat med främlingar?

Jag såg aldrig att det var mörkt

Det blev dag innan det blev natt. Jag missade liksom mörkret och vandrade hemåt till morgonsol och fågelkvitter. Jag tycker det är så fint. Det är lite som att hälsa på i dåtiden när alla nätter var så. Jag tror klockan var sju...eller så. Sådant där är inte så noga när man passerat en gräns.

Kvällen bjöd på grill och öl i familjen Janssons trädgård. Trevliga människor det där! Fin familj. Det blev Sylvia på det och en snabbvisit in på kroggatan som spärrats av och ville kräva oss på inträdespengar. Dårar. De fick inga men vi fick öl av Daniel som vi inte sett till på år och dagar. Det var även hos honom kvällen blev till morgon utan att förvarna. På deras fina brygga vid ån övergick den alldeles lagom berusningen till totat fylla och lite lätt ångest idag. Som vanligt för att det pratas för mycket. Hur fan får man bukt med det där? Måste kolla med Sandra om jag måste isolera mig igen. Förhoppningsvis var hon på samma nivå och vi är fortfarande vänner. Men man vet aldrig. Sådär på morgonkvisten. Det är fan ingen styr på oss när vi dricker tillsammans. En ett-glas-vin-kväll existerar inte.

Idag är det sängläge en stund. Jag önskar att jag hade pizza. Det hade varit värt.

När Sandra städar

Det är lite jobbigt att vakna och kika in på Sandras blogg. När hon skriver att hon städat OCH ska ut och springa när klockan är bara elva och en annan nyss slagit upp ögonen och ligger dagen-efter-mosig i sängen fortfarande vill man stänga ner hennes bloggjävel lite tillfälligt. Man blir liksom lite bitter över människor som är bättre än en själv såhär på morgonkvisten. Nu måste ju jag också städa idag. Och springa. Det senare är ju föga troligt, jag nöjer mig med att gå in mina nya skor på parketten. Men annars. Dåligt samvete! Vad lat jag blev idag, helt plötsligt. Bara för att hon har städat. Jag ska ta upp detta med henne sedan. Säga att om vi ska kunna vara vänner får hon inte städa eller springa innan klockan tolv om dagarna. Bra så.

Vi är snygga som alltid

Jag hade huvudvärk redan innan jag gick ut. Jag hoppades att det skulle lösa sig under kvällens gång. Det blev inte så. Det höll i sig. Det blev inte som jag tänkt men tjejerna är bra. Och snygga. Vi får fan inte glömma snygga! Det är det som räknas nämligen.

Det händer inte mig

Jag träffade två tjejer i toalettkön. Runt tjugo gissar jag. De var upprörda över att deras killar inte lät dem försvara sig själva. Mot maffian. Vilket jag misstänker betyder stadens lågvattenmärken, drägget, killarna som leker gangster på gatorna. Tjejerna sade att deras killar var rädda för att själva få stryk och därför skulle tjejerna inte få försvara sig. Inte uppröra drägget.

Och jag fattar vad de menar. Både tjejerna och deras killar. Självklart måste man få försvara sig, man ska fan inte ta skit av andra människor. Man ska stå upp för sig själv och få säga ifrån om killar man inte vill kommer för nära. Såklart. Jag förklarade att det för tjejerna, men att man ändå måste ha lite självbevarelsedrift och välja sina strider. Drägget skiter ju i om du är modig och tjej. De våldtar dig i parken ändå om de har lust. Så jag förstår killarna också. Det kanske är värt att backa om man klarar sig helskinnad hem.

Jag hade inte heller någon självbevarelsedrift när jag var yngre. Jag gick ensam genom parken, umgicks med människorna som hade alla Gå-I-Fängelse-Utan-Att-Passera-Gå-kort på hela spelplanen, tjafsade med människor som inte var värda min energi och struntade i att bilen med mörklagda rutor följde efter mig misstänkt sakta. För det händer ju inte mig. Jag tror fortfarande inte att det händer mig. Men jag har lärt mig att inte chansa. Att vara lite mer rädd om mig själv, att vara uppmärksam på vad som pågår runt mig och jag har lärt mig att även om man håller sig väl med drägget är det ingen garanti för att man inte slutar med en kniv i ryggen.