Jag undrar om personalen på Bryggan tröttnat på mig än? Jag dyker upp här ganska ofta, känner jag. Jag känner också att de får skylla sig lite själva när de öppnar kvarterskrog med stans bästa läge. Är förbannat tacksam över krypavståndet hem och att det plötsligt blir så enkelt att ta sig ut och vara social. Även om social bara betyder att jag tar med mig datorn och sitter ensam vid ett bord med ett glas rosé. Jag känner mig nästan lite viktig. Inbillar mig att folk tror att jag är någon mystisk känd person där jag sitter och skriver. Som om jag jobbar med något betydelsefullt eller skriver på en stor roman. Typ så. Jag glömde solglasögonen hemma. Det ångrar jag. Det hade varit pricken över i:et i min lilla illusion.
Jag är bra på illusioner. Inbillar mig de mest fantastiska saker. Ni skulle bara veta hur viktig jag är i mitt huvud.
Och snart kommer Camilla! Och bryter illusionen men bjuder på fint sällskap. Det är också bra.
Ni borde också komma till Åbryggan! Det är fint här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar