Jag, mitt lilla hundtrick och hans mormor har lekt järnet i parken. Mest han förstås. Det var två barn till där, flickor i rosa med sina prettomorsor som stod bredvid och förskräckta såg på hur den lilla pojken sprang runt utan regnkläder och barfota med stövlarna bredvid sandlådan. Han skrek också. Ganska högt. Det såg inte prettomorsorna ut att gilla. Speciellt inte som deras flickor verkade leka tysta leken alternativt viskleken där i sandlådan. Och han störde nog. Eller så kanske flickorna kunde bli inspirerade att röra på sig. Eller prata med stora bokstäver, bevare oss väl. Vid ett tillfälle skrattade flickorna åt något han gjorde och följde efter honom mot gungorna. Inte ok, tyckte prettomorsorna och ropade åt flickorna för att rätta till en mössa eller snöra en sko.
Det är ju inte småtjejernas fel. Att de inte vågar annat än sitta stilla och leka. Deras mammor har förmodligen skrämt dem till det. Själva såg de ut att tycka det var ytterst skojigt att jaga runt som en tok. Fast de bara fick titta på.
Prettomorsor i lekparker borde fan förbjudas. Att den galna mostern i döskalletröja sprang runt runt runt efter den högljudda pojken och lekte kull var minsann det läskigaste de sett den här veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar