Vad ska du göra ikväll? Gå ut? frågade mamma. Nej, nej, svarade jag. DEt blir fan ingenting ikväll. Lika bra det, att ta tag i sig själv, vara fräsch imorgon, städa lite, ta hand om lite jobb...du vet. Sade jag. Och jag menade det faktiskt. Jag lovar.
Som alltid är det Sandra som drar ner mig i fördärvet. Eller det är ömsesidigt. Det faller sig liksom naturligt när hon råkar vara min enda singelvän och alla andra är vansinnigt etablerade och träffar svärföräldrar, åker husvagn och gör barn. Ni vet...sådant där som etablerade människor gör. Oetablerade människor som jag och Sandra tar en spontandusch, smetar på mascara och gör skitfredagen till en fantastiskfredag. Jojomen, det är så det fungerar, mina vänner.
Och nog för att jag ÄLSKAR även mina vänner som lever i parförhållanden...men ens singelvänner försöker inte högljutt para ihop en med närmsta singelsnubbe. Jag vet inte riktigt varför de gör så. Jag antar att det är för att vara snälla. Kanske för att jag verkar desperat? Ensam? Jag vet fan inte. Tack för omtanken, raringar, men nej tack. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar