De allra flesta dagar är vardag. Såklart. Vi vaknar, dricker kaffe bredvid varandra om vi har tur, jobbar på varsitt håll och ses hemma till middag, ser på tv och sover. Vardag. Andra dagar, som idag, saknar jag ihjäl mig efter min man redan på förmiddagen. Jag inser att jag börjar jobba innan han slutar och att han förmodligen sover när jag kommer hem. Likadant imorgon. Med den tidsplanen ses vi igen på lördag eftermiddag.
Och lite ont i hjärtat gör det.
Även om det låter överdrivet och löjligt.
Alla mina stunder vill jag dela med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar