Om att må bra när andra gråter

En gång skrev jag ett inlägg om September angående en frisyr hon hade på en specifik bild. Ja, det var något drygt och jag drev med hennes hår. Något inte alls för grovt. Faktiskt. På det fick jag en kommentar som berättade för mig att "stackars dig som måste trycka ner andra människor för att själv må bra." Och jag tänkte på det där. Befängt. Sådan är jag inte överhuvudtaget. Möjligtvis hade jag vid tillfället ovanligt dålig humor, för jag tyckte nog egentligen jag var skojig. Men jag skrev definitivt inte att hon hade skojigt hår för att jag trodde att September skulle läsa det, må sämre och i förlängningen få mig att må bättre. Men alla har rätt till sin egen åsikt, så även den (såklart) anonyma kommentarslämnaren. Men jag tänker på vad han/hon skrev ändå. För många fungerar ju sådär. Och det hjälper mig ofta i min vardag när jag möter människor som har problem med sin attityd. Fan. Han/hon beter sig faktiskt bara sådär för att må bättre när andra mår sämre. Och beteendet är absolut inte okej. Men det är lite lättare att stå ut med och förstå människor i min och andras omgivning när man vet varför de gör som de gör.

Så, tack för kommentaren. Och påminnelsen. Tack.