Alla jobb är tråkiga ibland, så är det väl? Ibland tröttnar man på rutinerna, tiderna, arbetskamraterna, chefen eller vad det nu än må vara. Jag har alltid älskat mitt yrke. Min bransch. Att vara kock och få laga mat hela dagarna är ju nästan som att få betalt för en hobby. Det ÄR stressigt, till och med väldigt stressigt. Långa dagar, varierande scheman som kräver hög flexibilitet, högt tempo och mycket värkande kroppsdelar. Nästan alltid är det värt det. Några gånger har jag gråtit av frustration. Men inte många. Och dagen efter är en ny dag och man börjar om igen. Dagen efter är det bra igen. Så har det varit i alla år. För jag älskar mitt yrke. Och branschen. Och människorna som vistas i den.
Att jag håller på att krascha förstår jag nu. Jag kommer inte klara av det här. Kroppen säger ifrån även om jag inte förstår hur jag ska passa in i en annan miljö än den här. Om några år måste jag ändå göra något annat, så det är väl lika bra att inse nu, att det inte är någon dum idé att fundera på en annan framtid än den jag trodde var klar.
Nästa steg är att förstå att jag Kan annat än det här.
Dags att bestämma själv.
Pepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar