Det är alldeles grått därute nu. Mulet och regn i luften. Och det är lycka. Min lycka är ofta lite annorlunda än alla andras. Den innefattar sällan sol och bad och semester. Ofta betyder det regn och grill och vin och vänner. Även om det är grått och det smattrar mot plasttaket som är det enda som skyddar en mot ovädret. Sådant gillar jag.
Jag gillar eld. Det är en fetisch jag har. När jag var liten trodde mamma att jag skulle bli pyroman. Jag älskar stearinljus och brasor och öppna eldar och att hösten snart är här så det är befogat att leva utan elektriskt ljus. Jag älskar att min nya lägenhet har kvällssol och att jag snart slipper den. Solen alltså.
När jag var liten älskade jag de där eftermiddagarna och kvällarna när jag och mina systrar stannade inne, det regnade ute, vi fick titta på tecknat i flera timmar eller spela tv-spel och mamma poppade popcorn och satt med oss i soffan. Ibland åskade det. Sådana kvällar är lättare att minnas än de vi spenderade på stranden. Jag minns inte en enda sådan.
Idag tänkte jag tända ljus. Men med en treåring med långa armar är det hälsofarligt. Jag tänder den där brasan på skärmsläckaren istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar