Det här med att inse att all ledighet jag eventuellt kunde ha önskat mig den här sommaren inte kommer inträffa är lite sorgligt. Jag är inte sorten som sörjer sommaren, jag lever för hösten och mörkret, men jag sörjer alla grillfester jag inte gått på, alla kvällar på sjön jag inte hade och nätterna jag inte fick se bli till dag. Sådant kommer jag längta efter under vintern. Och jag har lovat mig själv att nästa sommar blir annorlunda. Att den blir för min skull. Att den inte blir krav och moral och dåliga prioriteringar.
Jag har haft fina dagar också. Många kvällar med vin och vänner. Helger på landet. Möhippan. Bröllopet. Och kärleken Skottland, såklart. Vännerna har varit viktiga för överlevnad i år. Det har varit ett jävligt jobbigt sådant. Men bra. Mycket vill ha mer. Jag är girig. Vill ha all kärlek under solen.
Årets viktigaste är alla löften jag gett mig själv. Löften om att att det kommer bli lättare att andas.
Att det blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar