Den där känslan...när du ser att mörkret ler, när natten vill dig väl, när stjärnorna lyser för din skull. När musiken spelar din sång, när tonerna bildar din melodi och när du tror du hittat hem hittat hemmet där du passar där de andra passar dig där värmen är total. När du inte riktigt är framme, men du vet var du ska så vägen dit känns plötsligt lätt. När det värker och du borde gråta men inte kan sluta le och när det känns som en jävla kliché du inte trodde fanns.
Den där känslan. Att det kanske blir rätt till slut. Att lita på att det löser sig.
Att det är okej att vara glad. Att det är din tur nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar