När jag var tio år dog min morfar. Han bodde i ett rött hus nära sjön och med skogen på bakgården. Han hade en potatiskällare dit man inte gick ner för det var mörkt och otäckt och vid husväggen växte smultron som smakade kärlek. Morfar luktade kantareller. Så kommer jag ihåg honom. Två dagars svett och stekt svamp. Som en skogskarl. Skitig och oslipad. Alldeles nyss rensade jag min svamp som plockades häromdagen. Den ligger i pannan och min lägenhet luktar precis som min morfar. Att luktsinnet triggar fler minnen är något annat är då inte lögn. Nostalgin är ett faktum. Annars kommer jag inte ihåg honom så väl. Jag kommer inte ihåg någonting så väl, men att jag inte hade en morfar som alla andra var sorgligt. Min farfar dog när jag var ett halvår. Han luktade förmodligen bara sjukhus.
En mormor och en farmor har jag. Men inga morföräldrar på landet med bull- och saftkalas i sin trädgård. Jag har tur som har så fina far- och mormödrar. För mina manliga förebilder är rätt kassa. Överlag.
Hahaha
SvaraRadera