In bed

Jag brukade tro att jag var mörkrädd. Att det var därför jag hellre sov på min soffa än i mitt sovrum. Nu inser jag att det bara var mitt sovrum som var jävligt omysigt. Det här rummet älskar jag. Älskar. Här går det bra att det är kolsvart och tyst. Den här lägenheten känns bra, fastän den har jävligt fula väggar och trälukt som vägrar försvinna och grannar som inte tål lite oväsen. Jag har inga gardiner heller. Och full insyn från huset mittemot. Som är Strigeln så det spelar ingen roll. 

Tvn visar Two and a Half men och datorn spelar fin musik. Jag multitaskar.