Det känns som om jag inreder mitt hem för något tillfälligt. Som om det får duga "så länge". Ingenting är riktigt som jag vill ha det och jag nöjer mig. Jag hatar att nöja mig. Jag har lovat mig själv att aldrig göra det. Men nu gör jag det ändå och jag blir lite rastlös. Om det här är tillfälligt var är jag då på väg? Det måste väl finnas något permanent. Jag orkar inte flyt(t)a runt mer.
Men så länge. Då bor jag här. Fast det inte riktigt är som jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar