Jag tror att jag var sexton eller sjutton första gången jag skulle gå till en gynekolog. En riktig gynekolog. Där man måste ta av sig byxorna och trosorna och ligga halvnaken i en stol klädd med prassligt papper och sära på benen och lyfta dom högt upp i luften och placera fötterna i stöden och lämna sitt underliv till beskådan för en främling som får betalt för att köra upp kalla metallföremål i en och mumla och klämma och känna och kommentera. Jag bad om en kvinnlig läkare. För säkerhets skull. Det kändes tryggast så, när jag var ung och tonåring och livrädd. Jag kommer inte ihåg varför jag skulle dit, men jag antar att det hade med p-piller att göra. Det hade det oftast i den åldern.
Jag kommer ihåg att jag gick upp tidigt den dagen, att jag duschade länge och skrubbade och försäkrade mig om att jag var ren. Jag hade nog valt vilka trosor jag skulle ha på mig flera dagar i förväg. Hela och rena trosor är A och O, enligt mamma.
Jag hade lagt fram en tröja som räckte halvvägs ner på låret, bara för att slippa vara naken och kall och rädd. När man går till tandläkaren räcker det att borsta tänderna. Att gå till gynekologen var en hel jävla vetenskap. Som tjej borde man få lära sig i skolan att det fan inte är farligt och att gubbarna och tanterna på kliniken ser fitta varje dag och att det är okej och normalt och alla ser olika ut och luktar olika och har olika mycket hår och färg och celluliter. Klart jag fattade det egentligen, men det var fan lika läskigt ändå.
När jag kom dit var min kvinnliga läkare sjuk. Jag tror han hette Roger. Han som kom istället. Han var nog femtio, sextio år. Inte alls den 40åriga kvinna jag förberett mig på. Jag dog lite i en sekund. Sedan tog jag i hand och presenterade mig för gubben jag skulle blotta mig för. I rummet klädde jag av mig sakta bakom ett skynke, varför fattar jag inte, man ska ju ändå fläkas ut med blygdläppar och livmoder alldeles strax. Jag drog lite i den lårlånga tröjan och gick genom rummet som var stort. Säkert sex meter från skynke till stol. Klättrade upp, höll andan. Halka ner lite med stjärten, slappna av, nu blir det kallt och nu klämmer jag lite på magen och nu tar jag på mig en plasthandske och nu... Jag andades inte genom hela undersökningen. Jag slappnade inte av. Det enda jag lyckades med var att halka ner med stjärten. Tror jag.
Efteråt var jag glad. Låtsades om som om gubben inte nyss stirrat in bland äggstockar och livmodertappar. Han var fanemej bra. Det var inte så farligt att han inte var kvinna. Jag överlevde, underlivet log mot mig och det var tametusan helt okej. Gynekologer är schyssta.
Men jag fattar fan fortfarande inte varför i helvete man väljer det som yrke...det var min poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar