Torsdagar har varit min schemalagda oas sedan jag kom hem till Sverige. Nästan varje vecka har jag varit ute. Inte alltid full, men alltid med en mörk staro, ett glas vin eller med en kapten cola i handen. Det är en grej... man går dit, man umgås, man vinner eller förlorar, för min del kvittar vilket, man säger hej då och går hem. Oftast inga okontrollerade fyllor, ingen som kryper hem, inga sena efterfester, alla jobbar ju dagen efter. Visst, ibland spårar det väl ur, men det är sådant som händer, I Lilla Landet Lagom. Men alltid är det trevligt. Att träffa folket man inte träffar någon annan dag i veckan, de som minns en från förr, som kan dra historier om dig från när du var 17 som du trodde att du hade glömt. Torsdagar ute är tradition, lite som ärtsoppa och pannkaka.
Idag vet jag fan inte vad som händer. Jag har spårat ur totalt. Kan fan inte ta mig för att klä på mig och gå utanför dörren. När jag var 20 hade jag varit rädd för att missa något. Idag vet jag att det inte är något farligt. Så jag stannar nog där jag är. Framför CSI och med Facebooksom nödutgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar