A blast from the past, blown away

Jag tappade andan för en stund när jag ramlade över ett bekant ansikte i raden av tusentals andra ansikten. Det var jag som gömde mig först, men det var tydligen han som hittades. Att jag trodde att det räckte med att byta telefonnummer stämde till att börja med. Han kanske aldrig letade. Men det fanns det andra som gjorde och när ett fotografi plötsligt dyker upp backar hela mitt liv med flera år. Intensiv tid som formade så mycket av det som kom efter, som bestämde hur jag ville ha mitt vuxna liv. Jag ångrar ingenting. Jag glömmer inte heller. Att man lär sig av det man överlever är en sanning. Och i vissa fall övertydligt.

Jag slutade titta mig över axeln efter några år.

Att han gjorde mer avtryck i mitt liv än jag gjorde i hans tar jag för givet.

...tiden stannade en stund...