LCHF.

Jag klarar inte av att äta bacon och äggröra till frukost. Aldrig. Jag som inte ens kan äta överhuvudtaget innan jag varit vaken några timmar kan inte med att stoppa i mig stekt flottigt fläsk och gräddiga ägg. Jag blir illamående av tanken och känner att jag brister lite i LCHF-andet. Det svåra är inte att sluta äta kolhydrater. Det är bara första veckan man vill ta livet av sig. Det svåra är att plötsligt börja äta bara sådant man innan blivit äcklad av. Grädde har jag aldrig tyckt om. Inte ägg heller, men jag tvingar mig att äta det för att jag blir mätt. Jag kommer ihåg hur man mår av att gå på en svältdiet och plötsligt börjar äta friterat och bearnaise. Den känslan att man plötsligt mår dåligt av sådant man längtat efter sitter i. Man mår dåligt av fet mat. Jag är ganska dålig på den delen av det här. Jag får inte riktigt in att det ska vara BRA att äta fett. Men jag har bearnaise i kylen. Och steker i smör. Och äter ost. Fast det är 40 kalorier i varje skiva. Det är tänket som måste justeras. Det går bra ändå.