Dagen efter

Dagar som den här vill jag bara slå på käften. Jag vill ge dagar som den här en fet smäll, ta ett steg tillbaka och se hur ett blåmärke ta form på dess svullna kind. Sedan vill jag vill skratta åt den och dess olycka och hoppas att jag själv mår lite lite bättre av det.

Att vakna utan att ha sovit och börja en dag som aldrig slutade med att inse att man verkligen borde vara någon annanstans eller i alla fall i ett annat skick tar på krafterna. Att ta sig igenom samma nämnda dag i ett töcken av minnesluckor och gårdagens middag skvalpande i en orolig mage får mig för en kort sekund att vilja bli nykterist. Tack och lov brukar det gå över. Nu sover vi och väntar på nästa fest. Gårdagens var fantastisk.