Damernas värld

This is it. Det här är allt jag har att säga.

Det skrivs så jävla mycket skit. Det pratas, det skvallras, det ljugs... Och mest av allt läggs det näsor i blöt. Hela tiden. Folk har så jävla tråkiga liv att de måste lägga sig i andras. Oftast läggs det på en nivå som man kunde ha varit stolt över när man var tretton, men som jag tycker är så fruktansvärt pinsam idag. Vuxna människor som genom en enda liten handling bevisar att deras hjärnkapacitet inte överstiger en högstadietjejs får mig att vilja gråta. Jag skäms. När tjejer snackar ner varandra, när tjejer snackar ner sig själva. För det är snarare så att skitsnacket studsar tillbaka på de själva än skadar den det egentligen handlade om. De ser ju för i helvete så dumma ut att man vill skaffa sig världens största skämskudde. Jag har aldrig lagt mig i. Skulle inte göra det heller. Men jag tycker. Och mest av allt tycker jag det är skönt att jag har hållit mig utanför. På det sättet kan jag gå med huvudet högt när de andra får sänka blicken när man ser dem på stan.

Inga namn....jag tänker inte sjunka så som de sjönk.

När man bor i en stad stor som en skokartong får man väga för- och nackdelar. Personligen gillar jag mindre städer. Jag går vilse i de stora. Men när skvallertidningarna, filmvärlden och såpoperorna återspeglas i vår vardag önskar jag ibland att det fanns lite fler hörn att gömma sig bakom. För att slippa synas på samma torg som de mindre intelligenta.

Ja, jag tycker det är pinsamt. På riktigt. Jag tycker det är pinsamt att det som skrivs i cyberrymden hålls där och att ett annat ansikte visas upp på gatan. Jag vill fan inte vara likadan. Jag står för vad jag säger. Jag håller mig på min sida, på mina vänners sida. Jag stöttar de som står mig närmast. Så som alla andra. Men jag skulle aldrig, aldrig, snacka skit om en människa jag inte känner. Jag skulle aldrig medvetet förstöra för någon vars intentioner jag aldrig kände till. Bra så.

Välkommen. Välkommen till Damernas värld. Där damerna beter sig som dumma småbrudar.