När jag var liten fastnade jag med tungan på en lyktstolpe. Jag var inte ens liten nog för att det ska gå att rättfärdiga men jag var nyfiken och mina vänner var sena. Så jag bjuder på det. Det blödde som fan när jag väl kom loss och snön under stolpen liknade en mordplats. Egentligen ville jag gå hem, men jag vågade inte erkänna för mina kompisar att jag var tio och slickade på stolpar så jag följde med. Godispåsen var orörd när jag kom hem igen. Blå bumlingar och supersalta kulor funkar inte alls i en mun som saknar tungspets.
Jag undrar vad som hände med delen av min tunga som försvann. Förmodligen ramlade den av stolpen när det töade. Undrar om fler än jag fortfarande undrar om man fastnar fast man är vuxen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar