Det var lite ljusare än alla andra morgnar. Det var alldeles för tidigt, solen lyste i ögonen på henne och att dra täcket över huvudet var inget alternativ, värmen kunde kväva och svettpärlorna glittrade i pannan. Det kände hon utan att se sig i spegeln. Sminket från igår var en del av värmekaoset och den vattenfasta mascaran höll definitivt inte vad den lovade. Kanske skulle hon ha tvättat bort den redan igår utan att ha skyllt på trötthet. Men det var så, hon var alldeles för jävla trött innan läggdags. Och ibland spelar det ingen roll. Gammalt smink på en solvarm kind är okej. Det är okej.
Hon vaknade av solen i ögonen. Huvudvärken var ett faktum där hon låg på soffan under en blå filt som kliade. Fötterna stack ut för att svalka och hon vägrade öppna ögonen. Var är jag, tänkte hon. Förihelvete, bakfull igen, fortsatte det. Så måste det vara. Huvudvärk, sol i ögonen och desorienterad. Rummet kände hon inte igen och hon undrade var hon var och tänkte snabbt igenom gårdagen. Bakfull? Hur fan då? Hade hon inte åkt direkt hem efter jobbet. Va?? Bakfull..igen...helvete.
Sedan öppnade hon ögonen. Trots huvudvärk och mördande sol. Hon andades ut. Det var ingen jävla bakfylla. Bara vanlig hederlig huvudvärk, sol-i-ögonen-smärta och otvättat ansikte.
Soffan var min systers och jag mår bra idag. Bara lite vanlig treo-huvudvärk. Jag är okej.
Skönt. Tur. Ingen ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar