Ibland, under vissa perioder av mitt liv, lyssnar jag på så mycket musik att det blöder lite i mina öron. De perioderna är de bästa. Jag älskar mina toner, de jag känner igen, tycker om, de som passar mig. Andra gånger är jag så trött i huvudet att jag vill att hela världen ska vara tyst. Då vill jag krypa in i min garderob med the dirt och inse att det är förbannat skönt att jag inte är en knarkande rockstjärna, även om deras lönekonton är betydligt fetare än mina. Ibland kretsar hela mitt liv runt mitt jobb. Då är jag där jämt, kommer aldrig hem, har inga rena strumpor och glömmer bort att äta mat. Veckan därpå tar jag ut så mycket komptimmar att jag glömmer bort adressen till min arbetsplats. Då vill jag vara miljonär och aldrig jobba mer i hela mitt liv.
Jag är en periodare. Svart eller vitt. Inga gråzoner och här pekar vi med hela handen. Nog för att jag ä jävligt flexibel och helt okej med att vara problemlösare, men när jag gör något går jag in för det helhjärtat. Oavsett om det handlar om att jobba med det där nya projektet 25 timmar per dygn eller omjag bestämt mig för att vara svinlat.
Så fungerar jag. Jojomen. Idag är en dag när jag går in helhjärtat för att hata de platta skorna jag sprang runt i igår. Det gör svinont i både fötter, vader och knän idag.
Jag hatar från djupet av mitt hjärta.
Så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar