Kolla blommorna. Fina. Martha är min farmor. Det var hon som fyllde 90. Då får man 90 rosor. Tydligen.
Det var där jag spenderade helgen. I Karlskrona, med kusiner jag inte träffat på tio år. På riktigt. Jag rör mig sällan så långt söderut. Häruppe har jag knappt någon släkt alls. Jag kan räkna dem på en hand. Så att någon gång var tionde år besöka staden jag föddes i och trängas i en trea med farbröder och fastrar, kusiner och kusinbarn och syskonbarn och tårta och vin gör inte alls ont. Tvärtom. Det var förbannat trevligt. Dessutom är det grym nostalgi att promenera runt på de kullerstensbeklädda gatorna vid kusten och alltid ha håret blåsandes i ögonen. Det var fantastiskt. Faktiskt. Jag har en fin familj. Stor är den också.
Och det var så längesedan jag var där att i år var jag plötsligt gammal nog att slippa sitta vid barnbordet.
Underligt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar