Man skulle kunna tro att jag försöker mig på en Amanda Schulman-pose. Hon poserar ofta med ena handen i en underlig ställning. Mest på huvudet. Det är inte för att härmas som jag gör så. Det är för att jag hade ett rivsår på kinden som såg ut som lepra i photo-booth. Man är väl inte mer än en ytlig mänsklig varelse, antar jag.
Jag har en sån där tid i mitt liv nu när jag känner för förändring. Det är nog våren, mest. Jag håller på att göra mig av med ett beroende, men abstinensen är så förbannat påtaglig. Det leder mest till att jag försöker hitta ett substitut, en annan tillfredsställelse, som i sin tur blir till ett nytt beroende. Jag vet inte vilket som är bäst, men jag tror på förändringen. Jag tror på att ömsa skinn, göra något nytt, lämna det gamla bakom sig och vårstäda sitt igendammade liv. Det är bra att slänga. Jag älskar att slänga.
När vi ändå pratar om beroende kan jag ju meddela att jag tamefan röker nästan lika lite som innan jag började. Nästintill ingenting. Utan att ens vilja sluta röka har jag gjort det. Av mig själv. Som alla andra röker jag mest när jag dricker. Andra gånger kan det dröja dagar utan att jag ens tänker på det. Man kan ju tycka att jag borde få en gnutta luktsinne tillbaka vilken dag som helst nu. Om det inte blir så nöjer jag mig med att de månatliga utgifterna sjunkit radikalt. Jag är så förbannat ekonomisk.
Inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar