Jag säger ofta vad jag tycker.
Ibland glömmer jag att säga vad jag känner.
Ni vet. Längst in.
Det är ord som lycka och kärlek och tårar och förlåtelse och avund och hat och skam.
Det mörkaste mörka och det ljusaste ljusa som sällan syns på ytan men som finns ändå.
Det som handlar om blickarna man ger men orden man aldrig säger.
Det som finns i djupet men aldrig kommer till ytan.
Det ligger på botten. Bubblar. Glittrar.
Och exploderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar